Behöver jag den här munsbiten?

”I fjol blev jag diagnostiserad med artros i knäet. Man kan inte bota artros men man kan bromsa dess förlopp. Jag tänkte på att jag kommer att leva i ytterligare trettio år och jag vill fortsätta leva aktivt, precis som fram tills nu.

I mitt genom finns det många folksjukdomar som är typiska för finländarna: benägenhet för typ 2-diabetes och hjärtsjukdomar.

Övervikt är en betydande riskfaktor för alla av dessa. Jag har alltid varit lindrigt överviktig men under de senaste åren har förändringar i hormonaktiviteten med anknytning till klimakteriet gjort att jag har gått upp i vikt.

När jag såg en nyhet i Keskisuomalainen att Jyväskylä ska inleda ett försök med Onnikka-viktkontrollappen, förstod jag att detta är min chans.”

Den sakliga stilen tilltalade

”Jag tyckte om Onnikkas sakliga stil. Den är inte hurtfrisk eller befallande utan hänvisar till undersökningar. Stilen tilltalade mig eftersom jag har bakgrund som forskare. Information ges i lagom stora doser och frågorna utmanar en att tänka.

Jag lärde mig egentligen inget nytt eftersom det finns mycket information om viktkontroll överallt. Tack vare appen började jag ändå följa upp mina matvanor och äta mer medvetet.

Tidigare åt jag för mycket nästan av misstag. När min make tog kvällsmål åt jag för sällskaps skull.

Nu började jag tänka på om jag behöver den här munsbiten och om jag verkligen är hungrig. Jag började ta mindre portioner. Man överlever på en portion till nästa måltid.

Jag blev inte en neurotisk bantare. Jag har ätit glass och druckit öl.

Därför var jag överraskad att jag ganska snabbt började gå ner i vikt. Det var en wow-upplevelse att detta verkligen fungerade. Jag började tävla med mig själv. På ett år gick jag ner sju kilo dvs. klart mer än fem procent av startvikten. Midjan minskade med tio centimeter. Kolesterolvärdena och blodets fettvärden blev bättre.

Orsaken till att förändringen i kosten bet så bra var kanske att jag alltid har behärskat motionssidan ganska bra.

När jag var yngre cyklade jag mycket. I Helsingfors cyklade jag ibland 25 kilometer till arbetet, enkel väg. I Jyväskylä är min arbetsväg bara två kilometer lång men nu har jag skaffat dubbar till min cykel så att jag kan cykla även på vintern. Jag cyklar även till hobbyer och affärer eftersom allt är så nära i staden.

Samtidigt som Onnikka-försöket startade började jag rehabilitera mitt sjuka knä med hjälp av vattenjogging och vattengympa och gymmet. Motionen smörjer knäet och när vikten har minskat tål knäet bättre även gående. Nyligen lyckades jag – utan smärta – vandra en runda på fem kilometer i en nationalpark.

I och med att jag har ökat motionen har mitt sötbegär minskat. Efter motionen blir jag hungrig på rätt sätt, så jag äter mindre sötsaker.”

Tillfredsställelse av andra saker

”Onnikka har medfört många små insikter till min vardag.

Mitt arbete är ibland stressande och dessutom är jag stresskänslig till min natur. Jag har ofta försökt lindra tröttheten och belastningen efter arbetsdagen genom att äta. Jag har sjunkit ner i soffan, varit bottenlöst hungrig och känt tillfredsställelse av sötsaker.

“

När sötbegäret väcks funderar jag över om jag verkligen är hungrig

Nu söker jag tillfredsställelse av andra saker, såsom läsning eller även bara korta promenader. När sötbegäret väcks funderar jag om jag verkligen är hungrig, om jag bara är törstig eller om jag kan låta sötbegäret bli utan att jag reagerar på det på något sätt. Det kan fungera även med utspädd saft.

En gång frågade Onnikka: ’Har du hört om någon som har gått upp i vikt genom att äta grönsaker, frukter och bär?’

Jag har börjat köpa mer bär och frukter och de fungerar också som sötsaker. Jag äter fortfarande också vanliga sötsaker men mindre än tidigare. En liten portion glass med bär ger mig samma njutning som en stor portion utan bär.

Jag har börjat kontrollera mitt proteinintag. Jag lägger till hampakross och grynost i gröten.

Det är också viktigt att ta hand om måltidsrytmen. Sex timmar mellan lunchen och middagen är för mycket, så jag äter ett mellanmål på jobbet. Utan det blir jag så hungrig att jag skulle vilja äta för mycket på middagen.

Jag har inte behövt neka mig någonting. Jag tänker bara mer noggrant på ätande.

Onnikka behandlade mycket återfall och hur man ska förhålla sig till dem. För mig har det inte varit något problem. Om det bjuds på sötsaker hos släktningar i dag, so what! Det här faller inte på en dag. Det viktigaste är vad man normalt gör i sin vardag.”

Projekten genomfördes som en del av Sitras projekt Hälsodata 2030 där man skapar lösningar och spelregler för att utnyttja hälsodata över gränserna i Europa och stöder konkurrenskraften inom hälsobranschen i Finland. Sitras mål är att sammanställa nya information om användningen av digitala vårdformer som en del av vårdarbetet.