i innehållslistor eller på en innehållssida.
”Ba!” utbrister Utbildningsstyrelsens generaldirektör Olli-Pekka Heinonen.
Vi pratar om högkvalitativ interaktion när Heinonen får en snilleblixt. Ba är ett begrepp som används av Ikujiro Nonaka, japansk forskare om organisationer och information, och det betyder att man skapar ett gynnsamt utrymme för tillit för att skapa kunskap.
Enligt Heinonen behövs det just sådana utrymmen i Finland just nu. Och det bästa av allt är att Ba lätt kan integreras i den finländska kulturen.
”Den finska bastun är för Nonaka ett exempel på Ba. Det är en plats där alla är nakna och ingen har några gradbeteckningar. Det finns utrymme för att tänka och prata. I bastun pratar ingen i mun på varandra. Man har ingen agenda i bastun. Det finns respektfullt utrymme för kommunikation. Det möjliggör ett fritt associativt samtal.”
Finland har fastnat. Bör politikerna återgå till en bastukultur så att det börjar hända saker igen?
”Eh, jo, men med kläderna på.”
Med andra ord måste man bygga fler ”bastur” i Finland – jämlika utrymmen av tillit utan titlar.
Det centrala i en dialog är att vara på samma nivå
Dialogiskhet sticker upp huvudet. Den före detta ministern, riksdagsledamoten, statssekreteraren och nuvarande topptjänstemannen Heinonen är en av de mest synliga förespråkarna av det.
”Förändringstakten har ökat, liksom komplexiteten och det har blivit svårare att förutse saker och ting. Det uppstår först när parterna i problemet blir aktörer i ett gemensamt utrymme. De börjar tillsammans att skapa en helt unik lösning.”
Man pratar mycket om dialog. Vad betyder det egentligen?
”Det centrala är att vara på samma nivå. Man strävar inte efter konsensus, utan efter att föra fram olika ståndpunkter, så att man kan skapa förutsättningar för att ta hänsyn till och godkänna olikheter.”
Heinonen har funderat över dialog på djupet, ända till demokratins rötter. I byggandet av nationalstater har några vunnit medan några andra har lidit förlust. Ibland genom våld eller diskriminering. Han nämner samerna som exempel. Någon kan tala om traumat från 1918.
”Ganska ofta ligger situationer då någon har underkuvat någon annan bakom problemen. Dialog handlar om hur man nystar ut utvecklingsstigarna.”
Den demokrati som bygger på vinnandets logik har nått långt, men nu är det dags att gå in i en ny kvalitativ fas. Kvaliteten på interaktionen måste förbättras.
Demokratin har nått långt, men nu är det dags att gå in i en ny kvalitativ fas.
”Experimenterande ingår i regeringsprogrammet. Även dialog skulle kunna ingå.”
I det ligger en stor omvälvning. Forskarna skulle prata om ett paradigmskifte.
Tidigare styrde man med hjälp av strategier. De förankrades, det vill säga man såg till att de underordnade förverkligade dem. I en komplex värld kan man inte leda med strategier, för ingen har en klar bild av framtiden. Man kan bara försöka gå in i framtiden på ett jämlikt sätt och samtala, och värdesätta allas insatser.
Finlands strategi är alltså dialog?
”Precis!”
Vad innebär dialog i praktiken? Som statssekreterare bildade Heinonen ett nätverk för förändringsaktörer på ministerierna. Förändringsaktörerna är tjänstemän som rör sig över gränserna för olika ämbetsverk och bygger samarbete.
”Jag samlade en grupp som sedan lyfte på egen hand. Det finns ett par hundra förändringsaktörer inom statsrådet.”
Ett annat exempel som Heinonen nämner är den brittiska Vanguard-modellen för hälso- och sjukvården, som går ut på att en grupp bestående av proffs och ett stödnätverk tar vården till patienten. Det skapas ett tryggt utrymme där människor vågar vara sig själva. Det avviker även i Finland från den välbekanta genomströmningsmodellen, där människor cirkulerar från en vårdgivare till en annan och får fragmenterade svar om sina besvär.
Det finns alltså bra exempel på dialogiska utrymmen. De är dock undantag. På vissa håll har man gått i fel riktning.
”Tidigare förde man en dialog på statsrådets sammanträden. Numera kan sessionerna vara i mellan fem och tio minuter. Det finns inga föredragande eller tjänstemän. Situationen är helt formell och det uppstår inget gemensamt samtal.”
Så det behövs alltså fler Ba-utrymmen till statsrådets sammanträden?
”Ja!”
Enligt Antero Vartia, som är riksdagsledamot för de Gröna, borde politikerna sätta sig i ring. Han har sagt att de under hans tre år i riksdagen aldrig förde någon egentlig dialog.
Har Heinonen, som före detta minister och statssekreterare, samma erfarenhet?
”Ja, det har jag”, säger han och suckar. ”Det är extremt ovanligt. Antalet medlemmar i partierna har sjunkit och i värderingsundersökningar har partierna differentierat sig. Viljan att hitta det gemensamma goda har minskat.”
Vad har Heinonen gjort inom Utbildningsstyrelsen för att främja en dialog? Han funderar en stund. Det är facilitatorutbildningen och -nätverket och annat… men låt oss gå ända ner till gräsrotsnivå.
”I liten skala är det här bordet en sådan sak”, säger Heinonen om det låga fikabord vi sitter omkring i fåtöljer.
”När jag kom hit stod det bara ett stort bord i rummet. Vid bordet pratade medlemmarna i ledningsgruppen om högsta chefen. Jag undrade vem man talade med. Jag ville ha ett utrymme där människor kunde tänka högt. Jag frågade assistenten om det fanns något gammalt bord och stolar i källaren. Känslan är helt annorlunda än kring det där stora bordet.
Det dialogiska paradigmskiftet kan alltså börja med en liten inredningslösning i hörnet av arbetsrummet.
Heinonen har varit riksdagsledamot, lett Rundradions finskspråkiga teveverksamhet, trafik- och undervisningsministeriet och nu Utbildningsstyrelsen.
Vad mer skulle han vilja göra?
”Mina drömmar handlar om att jag skulle vilja skapa hållbara förutsättningar för människor att lyckas. Det vore meningsfullt.”
Lärdomar av dialogen
Så fungerar det.