Hur ser en 1,5 graders livsstil ut? Och hur uppnår man en sådan?

I Sitras nya internationella rapport 1,5 graders livsstil – Hur kan vi minska vårt koldioxidavtryck enligt klimatmålen? föreslås konkreta mål och alternativ för att minska de utsläpp som vår konsumtion leder till. Den nödvändiga förändringen är radikal: det beräknade koldioxidavtrycket per person i Finland måste minskas med så mycket som 93 procent fram till år 2050. 

Koldioxidavtrycket från hushållens och individers levnadsvanor – alltså det vi handlar och äter, var och hur vi bor, hur och vart vi reser – ger en utgångspunkt för utsläppsminskningarna. Förändringar i vår livsstil skulle på ett synligt och snabbt sätt kunna ha en effekt på minskningen av utsläppen. 

I rapporten föreslås globala mål för koldioxidavtrycket och alternativ som gör att samhället genom livsstilsförändringar kan begränsa uppvärmningen av klimatet till högst 1,5 grader, enligt målen för klimatavtalet i Paris. Både litteraturen i ämnet, det politiska beslutsfattandet och näringslivet har än så länge främst fokuserat på vissa länders, städers, organisationers eller produkters – men inte på konsumenternas – koldioxidavtryck. 

Det har försvagat ansträngningarna för att lösa klimatkrisen. Diskussionen om lösningarna på klimatförändringen har i stor utsträckning handlat om teknologier, även om systematiska förändringar av beteende och infrastruktur också har stor betydelse. 

Klyfta mellan koldioxidavtrycken och målen

Resultaten av undersökningen visar att det finns en enorm klyfta mellan de beräknade genomsnittliga koldioxidavtrycken och klimatmålen. Det årliga genomsnittliga koldioxidavtrycket för levnadsvanorna i de länder som var föremål för undersökningen var 2017 per person i Finland 10,4 koldioxidekvivalentton (t CO2e), i Japan 7,6 ton, i Kina 4,2 ton, i Brasilien 2,8 ton och i Indien 2,0 ton. 

Utifrån utsläppsminskningsscenarierna föreslås det i rapporten att målnivån för koldioxidavtrycket som bygger på den beräknade konsumtionen per person borde vara 2,5 ton koldioxid år 2030, 1,4 ton år 2040 och 0,7 ton år 2050. 

Ju långsammare utsläppen minskas nu desto mer och snabbare måste de minskas i framtiden. 

Dessa mål motsvarar Parisavtalets mål på 1,5 grader så att den globala toppen av växthusutsläpp vänder neråt så snart som möjligt och så att man även i framtiden förlitar sig så lite som möjligt på teknologier kopplade till negativa utsläpp, det vill säga som binder koldioxid i marken i efterhand, för att nå målen för utsläppsminskningarna. 

Koldioxidavtrycket från de nuvarande levnadsvanorna måste minskas i de välmående västländer som granskats i denna undersökning, vilket för Japans och Finlands del är svindlande 80–93 procent fram till år 2050 under förutsättning att minskningsåtgärderna på 58–76 procent påbörjas omedelbart för att nå målet fram till år 2030. Även de utvecklingsländer som granskades, det vill säga Indien, Brasilien och Kina, måste minska sitt genomsnittliga koldioxidavtryck från levnadsvanorna med 23–84 procent fram till år 2050 beroende på land och scenario. 

I rapporten granskas växthusgasutsläppen och deras minskningspotential ur perspektivet konsumtion och levnadsvanor. Koldioxidavtrycken från levnadsvanorna har definierats som växthusgasutsläpp som direkt och indirekt orsakas av hushållens konsumtion, och utsläpp som orsakas av offentlig förbrukning och bruttoinvestering, såsom infrastruktur, har inte räknats med. 

Klimatpanelen IPCC betonade i sin specialrapport Global Warming of 1.5 °C  att snabba förändringar behövs för att kunna minska växthusgasutsläppen betydligt. Det är känt att förändringar i beteende, levnadsvanor och konsumtionsvanor har betydande inverkan på klimatförändringen. 

Genom att förändra våra levnadsvanor kan vi få en synlig och snabb effekt på minskningen av koldioxidutsläppen, i synnerhet inom de områden av konsumtionen som inte är fastlåsta i befintlig infrastruktur. Som individ kan man exempelvis lättare när som helst ändra sin kost så att den orsakar mindre utsläpp genom att fatta nya köpbeslut, medan det kan gå långsamt och vara svårt att skapa koldioxidsnåla transportalternativ i en stadsstruktur och väginfrastruktur som är planerad på privatbilismens villkor. 

Hur uppstår koldioxidavtrycket från vår livsstil?

Cirka 75 procent av det beräknade koldioxidavtrycket från vår livsstil baserat på den genomsnittliga konsumtionen utgörs av livsmedel, boende och transporter. I en närmare granskning avslöjas flera centrala områden som orsakar stora utsläpp. Dessa är konsumtionen av kött- och mjölkprodukter, hushållens energiförbrukning som bygger på fossila bränslen, privatbilismen och flygresorna. 

En del centrala områden, såsom bilkörning och konsumtion av köttprodukter, gäller i alla de undersökta länderna, medan en del är specifika för ett land, såsom konsumtion av mjölkprodukter i Finland och elproduktion som bygger på fossila bränslen i Japan. Det visar att man måste ta hänsyn till den lokala situationen och hitta skräddarsydda lösningar för att minska koldioxidavtrycket från levnadsvanorna. 

Koldioxidsnåla alternativ som minskar koldioxidavtrycket

De alternativ som enligt denna undersökning har stor potential att minska koldioxidavtrycket är att ersätta privatbilism med kollektivtrafik eller elcykel på resor till och från jobbet och på fritiden, att använda el- och hybridbilar, att öka bränsleeffektiviteten i fordon, ökad samåkning, boende som ligger närmare arbete och studier, att byta bostaden mot en mindre, el och uppvärmning som produceras av förnybara energikällor, att använda jord- och luftvärmepumpar, en vegetarisk och vegansk kost, att ersätta mjölkprodukter med växtbaserade alternativ och att ersätta rött kött med broiler eller fisk. 

Tre centrala sätt att minska koldioxidavtrycket är att minska konsumtionsmängden, öka effektiviteten och ändra färdsätt, det vill säga övergå från ett färdsätt till ett annat som är mer koldioxidsnålt, som exempelvis att byta privatbilism mot kollektivtrafik, övergå till en växtbaserad kost eller ersätta fossil energi med förnybar el och uppvärmning. 

De alternativa levnadsvanorna överlappar ofta varandra och deras effekter varierar enligt i vilken utsträckning man inför dem. Med hjälp av enskilda alternativ som genomförs i sin helhet kan man i bästa fall minska det beräknade koldioxidavtrycket per person med hundratals eller till och med över tusen kilo (Co2e) per år. 

Omfattande ändringar i våra levnadsvanor kan främjas på ett betydande sätt för att nå klimatmålet på 1,5 grader år 2030. Det skulle dock kräva att man inför mycket ambitiösa koldioxidsnåla alternativ i exempelvis Finland och Japan. De 30-tal alternativ som presenteras i rapporten bör införas till minst 75 procent. Det innebär att lösningarna skulle införas till 75 procent antingen i hela samhället eller på individnivå eller en kombination av båda. 

Hur uppnår man levnadsvanor som motsvarar 1,5 grader och vem borde agera?

Den här rapporten är en av de första internationella utredningarna som föreslår globala åtgärder för minskning av koldioxidavtrycken från levnadsvanor med sikte på de beräknade målnivåerna enligt klimatmålet på 1,5 grader. I rapporten utvärderas praktiska åtgärder inom konsumtionens olika delområden. Politiken, förvaltningen och företagen borde ge omfattande stöd till en övergång till koldioxidsnåla levnadsvanor. 

Interaktiva verktyg, såsom det pussel för 1,5 graders levnadsvanor som presenteras i rapporten, skulle hjälpa både hushåll och politiska beslutsfattare, förvaltning och företag att identifiera problemområden när det gäller minskning av koldioxidavtrycken och utveckla lösningar. För att mäta hur genomförbara och godtagbara de koldioxidsnåla lösningarna är måste de testas i hushåll, bostadsområden och kommuner inom den offentliga och privata sektorn med hjälp av aktivt stöd. Metoderna och angreppssätten i rapporten kan även tillämpas i andra länder. 

Det är en enorm utmaning att genomföra de rekommendationer som anges i rapporten bland hushållen. För att lyckas krävs det därför både enskilda lösningar och omfattande förändringar av hela produktions- och konsumtionssystemet. Vi måste förändra de tänkesätt som vår ekonomi, infrastruktur och konsumtionsgrundade livsstil bygger på. Det kräver ett radikalt nytänkande såväl inom politiken och förvaltningen som inom affärsmodellerna och i enskilda individers liv. 

Koldioxidsnåla alternativ bör inte enbart tolkas som begränsande, utan som nya möjligheter att förbättra affärsverksamheter, sysselsättning och livskvalitet. 

Alla aktörers beredskap inför förändring bör utvecklas både i industriländerna och utvecklingsländerna. Samtidigt måste man se till att förändringarna är socialt godtagbara. I synnerhet i utvecklingsländer måste man se till att befolkningens basbehov uppfylls samtidigt som koldioxidavtrycken blir mindre. Den här utmaningen ger ändå enorma möjligheter till ett bättre liv och en mer lönsam affärsverksamhet. 

Det säger sig självt att det är bråttom att vidta åtgärder om vi vill gå mot en hållbar framtid och begränsa temperaturökningen på jorden till 1,5 grader. 

• Sitras rapport 1,5 graders livsstil bygger på den tekniska rapporten 1.5-degree lifestyles: Targets and options for reducing lifestyle carbon footprints. Undersökningens metoder, källor och resultat har presenterats i detalj i den tekniska rapporten och bilagorna till den.