Ljudvärld: En man, en sal som ekar
[Applåder och sorl]
[Någon knackar på mikrofonen, ljudet cirkulerar]
[Talaren harklar sig]
Talaren: Kära nya studenter, våra framtidshopp. Jag heter Elias Persson och man har bett mig säga några ord å gymnasiets alumners vägnar. Det är jättefint att se framför sig så pass många unga ansikten i samma gymnasiesal, där jag själv också för 20 år sedan stod med en vit mössa på huvudet.
Jag kan inte låta bli att minnas den dagen, eftersom den väckte så många blandade känslor. Jag kan berätta att jag fick min studentmössa med en hårsmån, eftersom jag hade strejkat den största delen av året. Nu när ni redan har tagit er examen vågar jag redan berätta att på den tiden demonstrerade unga genom att inte gå till skolan. Orsaken till detta var vår oro över om vi alls har någon framtid, eftersom jordens tillstånd såg så dåligt ut.
Kanske ni inte ens kommer ihåg den tid då vi talade om dessa frågor. När jag var ung producerades energi till exempel av råolja och naturgas. Då släppte man koldioxid i luften, vilket orsakade att den globala temperaturen började stiga. Ja, man känner sig ganska gammal när man förklarar sådana saker, att man lät koldioxid komma uti luften bara så där, men på den tiden hade vi inte den teknologi som omvandlade koldioxid till bränsle till exempel till bilar och tåg.
Vi hade en enorm ångest över att glaciärer smälte, vattenytan steg och det fanns många hotbilder om vad detta skulle orsaka. Som jag sade var jag en rätt aktiv ung person och tack vare detta fick jag studentmössan. Jag var jätteintresserad av biologi och samhället och fick med dessa kunskaper goda betyg. Sedan blev jag forskare i energivetenskap och deltog i att utveckla lagring av väte. Det vill säga att solelektricitet kan lagras som väte i tankar. Också det var en helt ny grej då.
Jag måste säga att jag blir rörd när jag ser på er. Om jag skulle kunna säga något åt mitt unga jag så skulle jag säga att det lönar sig att orka tro och arbeta för att man kan lösa problem. Och att någon dag är koldioxid en vän, inte en fiende. Men eftersom jag inte kan säga detta till mitt unga jag så säger jag det till er. Det finns hopp i framtiden. Ni kan flyga utan att känna skuld med elflygplan och äta vad ni vill, eftersom mat numera inte skadar klimatet. Det där med mat skulle också vara en berättelse, men ni känner ju till er historia.
Bästa studenter. Framtiden är er och den är bättre än historien.
[Applåder börjar]
Talaren: Tack.
i innehållslistor eller på en innehållssida.
Tillbaka till Framtidsfrekvensen?