Utredningen Digital makt: deltagarna ser fram emot att få veta vad som händer med deras data

Personuppgiftsansvariga för data skyddar uppgifterna noga och prioriterar användarantal och effektiv interaktion över allmänt intresse och konsekvenser som riktas mot människor. Det är svårt att veta vad exakt personuppgiftsansvariga gör, men det är lika utmanande att få en personuppgiftsansvarig att respektera dataskyddet och allmänna rättigheter.

Företag som innehar och samlar data är betydligt starkare än de bestämmelser som gjorts för att se över datajättarnas verksamhet och hålla dem i styr. Och företagen växer sig ännu större. Så här säger åtminstone de som deltar i Digimakt-utredningen, det vill säga Christian D’Cunha från EU:shuvuddirektorat för kommunikationsnät, innehåll och teknologi, verkställande direktör i CyberPeace Institute Stéphane Duguin och medlem av Europaparlamentet Leïla Chaibi.

Christian D’Cunha: ”Datajättarna är betydligt starkare än bestämmelserna som gjorts för att se över datajättarnas verksamhet och hålla dem i styr.”

Jag använder sociala media huvudsakligen i professionellt eller halvprofessionellt syfte och för att hålla kontakt med människor huvudsakligen genom appar såsom Signal, WhatsApp och Telegram. Jag har arbetat med dataskydd i åratal, så jag ”litar” inte egentligen på en enda av dessa stora plattformar. Användning av data är vanligtvis inte transparent, vilket betyder att vi inte vet vad som händer med vår data. Dessa jätteföretag har flera metoder för att följa och samla information om dig via sina egna plattformar och avtal som gjorts med tredje parter. Därför är det omöjligt att veta vad som händer med informationen. Jag tycker att utredningen är ytterst viktig eftersom den hjälper oss att bedöma vad som egentligen sker. Det finns en skillnad mellan vilken data jätteföretagen berättar att de har om dig och vilken data de i verkligheten har.

Infrastruktur och algoritmer för att samla in och utnyttja data om vad individer gör används i en mycket större skala bland datajättarna än hos de flesta företag. Det finns en enorm ojämlikhet kring tillgången till data och möjligheterna att öka dess värde. Till skillnad från traditionella och reglerade medel för politisk kommunikation har dessa plattformar vinstdrivande algoritmer som definierar vad människor ser. Vissa saker kan visas på tv:n, andra inte – samma regler finns inte på webben. Politikerna ställer sig likgiltiga till att åtgärda detta, eftersom plattformarna till och med kan vara det enda sättet att kommunicera med potentiella röstare.

Lokal journalistik har haft en nedåtgående trend under de senaste årtiondena och sociala media har tagit dess ställe. Plattformar för lokal journalistik agerar enligt journalistikens etiska grundregler – för att hitta sanningen. Min egen förståelse av lagstiftningen är att det är svårt att åstadkomma mycket med en enskild lag när man möts av världens starkaste företag. De håller saker under strikt sekretess och blir allt större när de köper upp andra företag. Det betyder att dessa företag är betydligt starkare än bestämmelserna som gjorts för att se över deras verksamhet och hålla dem i styr.

Det är förbjudet att spionera på och störa människor utanför nätet men på nätet sker detta hela tiden, eftersom det är en av de grundläggande affärsmodellerna. Om du besökte en butik och butiksägaren följde vad du gjorde där skulle detta förmodligen vara helt lagligt. Det skulle emellertid inte vara lämpligt för butiksägaren att följa vad du gör under resten av ditt liv, eftersom det skulle vara påträngande. Människor kan övervakas, klassificeras och profileras. Det kan hända att en allmän dataskyddsförordning inte räcker för att avsluta den här verksamheten. Det räcker inte med att få samtycke av människor eftersom det är enkelt att manipulera samtycke. En enskild konsument har heller inte tillräcklig förståelse för teknologin. En datajätte, som kan vara världens största företag, har däremot många slags tekniker för att få dig att samtycka med vad som helst som företaget vill.

Stéphane Duguin: ”Vanor, beteende eller marknader borde inte reglera insamlingen av data. Det borde regleras med lagstiftning som beaktar allmänna intressen och effekten.”

Jag använder sociala medier främst, om inte uteslutande, i arbetssyfte. Jag använder inte sociala medier på fritiden. Twitter och LinkedIn är de viktigaste kanalerna för mig. Jag är mycket nyfiken på undersökningens slutresultat. Det är intressant att få veta mer om data och jämföra det med de andra medlemmarna i gruppen. Man kan dra många lärdomar av det.

Data används inom många områden och hänger ihop med såväl beslutsfattande som privatlivet. Det påverkar politiken, informationen, och därför är det viktigt att undersökningen görs och att man därefter kräver att beslutsfattare skapar en referensram för insamling av data. Det är viktigt att säkerställa att data samlas in lagligt och korrekt.

Vanor, beteende eller marknader borde inte reglera insamlingen av data. Det borde regleras med lagstiftning så att allmänt intresse och effekten på människor tas i beaktande. Det finns potential i att utveckla beredskapen och utbildningen hos individer. Den stora allmänheten har en nyckelposition i förståelsen för varför hanteringen av data behöver regleras. Det handlar om att vi säkerställer att rättigheterna förverkligas även i digitala rum. Jag är direktör för CyberPeace Institute och vår tanke är att cyberrymden ska vara ett tryggt, människovärdigt och jämlikt rum för alla. En del av detta är att dessa värderingar tryggas genom normer, lagar och reglering.

Jag ser tre viktiga principer i att samla in uppgifter. För det första, riktigheten hos uppgifterna – är till exempel data som samlats in i en undersökning eller hälsovården, insamlad korrekt enligt huvudprinciperna för transparens, kollegial bedömning och metodologi. För det andra, skevheter – vilka skevheter finns i data? Alla insamlingsmekanismer kan ha skevheter, till exempel när man enbart granskar en typ av data, såsom ett enda sammanhang, en grupp eller gemenskap. Konsekvenserna av detta är att man använder skev data som källa. För det tredje, manipulering av data – all verksamhet som vi ser kring data, samt falsk information.

Leïla Chaibi: ”Plattformarna bortförklarar sina förseelser med algoritmer. Även om företagen använder sig av algoritmer måste vi få dem att respektera integritetsskyddet och gemensamma rättigheter.”

Jag använder sociala medier för att få information, hålla mig uppdaterad och följa med diskussioner och aktivistgrupper. Precis som många andra överlåter jag mycket data till webbplatserna eftersom jag ibland godkänner kakorna. Att styra över dem är i själva verket mycket komplicerat, annars skulle man behöva betala för att få tag på informationen. Efter detta får jag riktad reklam och mängden data som samlats in överraskar mig varje gång.

Det viktigaste för mig är inverkan på ett större plan. Jag är oroad över att insamling av data kan ge oerhörd makt åt vissa stora organisationer. Under USA:s senaste presidentval visste de hur man påverkar medborgare, tack vare den data som de samlat in. Jag betraktar insamling av data och påverkan genom den som en ny slags makt.

Jag känner mig inte passionerad inför data, utan över att reglera den. Stora företag tror att de kan göra vad de själva vill med lagen. Jag är intresserad av att styra över algoritmer, men problemet är att plattformarna bortförklarar sina förseelser med att de använder sig av algoritmer. Dessa företag bortförklarar sitt undvikande av regler och lagar med teknologisk utveckling. Även om företagen använder sig av algoritmer måste vi få dem att respektera integritetsskyddet och gemensamma rättigheter.

Detta är en stor risk för demokratin eftersom man påverkar människor på sätt som de inte förstår. När man följer en debatt på tv förstår man nog att den ena debattören vill höja lönerna och den andra vill sänka dem. Såhär är det inte på nätet – i riktat innehåll känner man inte till dessa detaljer. Man påverkar människor med psykologi och personlig information som man samlat in om individen. Vad gäller möjligheterna med data skulle jag säga att data också kan användas för demokratins bästa.

Våra tankar påverkas dagligen med hjälp av sociala och digitala medier, ibland även genom att förvränga sanningen. I Sitras utredning Digital makt följs 15 påverkares väg till sina egna data och i den visas vad som händer med deras data samt hur data förvandlas till makt. Utredningens resultat publiceras i början av år 2022.