Utredningen Digital makt: Vad förväntar sig testpersonerna och vad skrämmer dem i den digitala världen?

Med den information vi får från insamlad data kan vi förhindra rusningstrafik, dämpa utsläppen och förebygga smittspridningar, men användarna har ännu små möjligheter att påverka. Lagstiftningen behöver förnyas – men det är ingen enkel sak, säger deltagarna i utredningen Digital makt.

Sitras Digital makt-projekt kommer att leda 15 testpersoner att dra nytta av informationsbegäranden och övervaka via applikationen det digitala beteendet hos företag och organisationer som samlar in data och för att ta reda på hur mycket och hos parterna de syftar till att påverka dem. I den här artikeln berättar de fyra första offentliggjorda testpersonerna om sina egna förväntningar på utredningen. Alla testpersoner som delat offentliggörs under november.

Vi följer upp en del av deras digitala liv med hjälp av en uppföljningsapp som vi har installerat i de testtelefoner de har fått för utredningen.

Läs mer om hur utredningen genomförs i vår artikel frågor och svar.

Miapetra Kumpula-Natri: ”Data är som koldioxid – lika osynlig, men lika betydelsefull”

”Världen online borde vara lika säker som världen offline. Det räcker inte att användarna har bara en bra digital kompetens, miljön bör också vara trygg – särskilt vad gäller unga, men på samma sätt också för alla andra. Det här måsta vi hantera med hjälp av lagstiftning.

Jag använder internet och sociala medier för kommunikation, mitt eget välbefinnande och för att söka information. Mitt arbete är ”on the move”. När jag sätter mig ner läser jag nyheterna, kontrollerar mitt tidsschema, följer upp min hälsa via olika appar och utbyter nyheter på de sociala medierna. Användningen av olika plattformar på arbetet och fritiden överlappar varandra. Jag försöker ändå avgränsa fritiden och träffa mina vänner öga mot öga.

Jag antar att man samlar in massor av information om mig. Till följd av allt striktare begäran om samtycke har jag lagt märke till hur varierande insamlingen av samtycken dock ännu är. Redan aktiverad WiFi och olika program samlar in aktuell information, oberoende av var du befinner dig.

Jag ser verkligen fram emot kommissionens data-akt, där man talar mycket om vem som har tillgång till data och vilka spelregler som gäller. Insamling av data är många gånger också något mycket bra: med hjälp av information kan man till exempel lösa trafikrusningar och dämpa utsläppen samt till och med hindra sjukdomar från att spridas. Vi måste ändå vara noggranna med hur data används och hanteras.

Vad gäller sådant som påverkar data kommer jag främst att tänka på troll, hackning och även riktad marknadsföring. Det har gått för långt: vi skulle ju aldrig acceptera att någon granskar oss genom fönstret eller skrivare som analyserar allt om oss när vi rör oss i staden och sedan använder de här uppgifterna för att erbjuda oss riktad information eller riktade produkter. Naturligtvis finns det också en stor möjlighet att vi till exempel ska kunna erbjuda produkten eller tjänsten i Finland och inte i Sydamerika eller i Vasa och inte i Helsingfors. Å andra sidan är det också viktigt med integritet och öppenhet, eftersom många saker är dolda för användaren, även om de rör användaren själv. När vi söker information på internet vill vi ju inte att webbläsaren visar oss riktade resultat utan att vi förstår det. Särskilt bland unga leder riktad information till ökad sårbarhet.

Det samlas in mycket data och det måste finnas tydliga spelregler för hur den används. Det får inte heller vara så, att alla bäckar av information slutligen blir en enda ström som utgörs av ett privat storbolag. Data är en viktig produktionsfaktor, som bör ha en rättvis marknad. Dessutom är data lite som koldioxid: omkring den skapas politik, företagsverksamhet och lagstiftning. Båda är lika osynliga, men lika betydelsefulla!”

Atte Harjanne: ”Dataekonomi som koncentrerar makten omformar världen i rask takt”

”Internet utgör idag en fast del av allt arbete och all fritid. Av hela min kommunikation sker en stor, stor del via webben: e-post, på de sociala medierna, snabbmeddelanden. I mitt arbete är kanske e-posten det viktigaste redskapet i vardagen, de sociala medierna är främst ett sätt att vara i kontakt med den stora allmänheten.

En riksdagsledamot är till en viss del nästan hela tiden på jobbet. Jag använder samma plattformar för sociala medier (Facebook, Instagram, Twitter) både på arbetet och fritiden och gränsen mellan det personliga och det politiska är inte helt tydlig i dagens mediasfär.

Jag misstänker att inte riktigt alla inser vilken otrolig mängd användardata numera samlas in och lagras. Jag kanske inte i verkligheten ens inser det riktigt själv. Insamling av data utgör idag en central del av webbtjänsternas businesslogik och det finns knappast någon återgång till världen före detta. Det väsentligaste är att användaren skulle ha genuin makt och möjlighet att överskåda insamlingen och användningen av data som rör användaren själv.

Insamlingen av data koncentrerar informationsbaserad makt i en överväldigande omfattning till privatföretag. Detta utgör en potentiell risk. Jag tror att medveten påverkan idag hör samman med kommersiella intressen: någon vill sälja något till mig. Naturligtvis påverkar det innehåll någon tjänst vill visa mig även min uppfattning om världen och dess tillstånd. Utan tvivel styrs även detta av algoritmer som maximerar tjänsternas användning och är beroendeframkallande.

Lagstiftningen behöver förstärkas, men det är ingen enkel sak. Lagstiftningen borde samtidigt vara aktuell och ändå grunda sig på allmänna argument för att inte genast föråldras. I detta sammanhang lönar det sig absolut att utnyttja EU:s muskler, men det utestänger inte smart nationell reglering.

Dataekonomin, som koncentrera makten, omformar världen i verkligt rask takt och det skulle vara viktigt att ett demokratiskt beslutsfattande i detta fall skulle sitta på förarsätet.”

Anders Adlercreutz: ” Vi får alla meddelanden som vi gillar och föreställer oss att också alla andra kan se dem”

”Den lagstiftning som rör insamling av data och dess ägande är ännu verkligt bristfällig. Industrin, vars intäktsmodeller få användare förstår, skapar profiler av oss och säljer informationen vidare. Vi vet ännu lite om effekterna och verksamheten begränsas i mycket liten omfattning. Konsumenten vet inte alltid hur de insamlade uppgifterna används och på vilket sätt man förtjänar på dem. Jag antar att jag kommer att bli förvånad över den mängd data som samlas in om mig – även om jag naturligtvis föreställer mig att jag kan genomskåda de digitala försöken att påverka.

Jag använder huvudsakligen internet för att följa nyheterna, men naturligtvis också för mycket annat: där gör jag en del av mina inköp och sköter alla bankärenden. Jag använder också i rimlig omfattning de sociala medierna. Twitter är för mig den vanligaste plattformen för kommunikation, för att lyfta fram mina egna åsikter och föra diskussioner – vilket ibland lyckas bättre, ibland sämre. Som politiker försöker jag ändå uppträda i egenskap av en privatperson, inte alltid som politiker.

Insamlingen av data leder oundvikligen till att var och en av oss matas med sådant innehåll vi gillar. Det bildar en bubbla. Nyhetsflödet styrs av algoritmer, vilket säkert även påverkar politiken. Vi får alla meddelanden som vi gillar och föreställer oss att också alla andra kan se dem. På vilket sätt påverkas vår världsbild om vi erbjuds endast en enda sanning? Ett sådant meddelande som, om det framförs av en annan politiker, samlar beröm skulle leda till en kaskad av hatmeddelanden, om jag själv får säga det.

Risker som hör samman med insamling av data är bland annat risker i anslutning till personers integritet och en spridning av privatpersoners uppgifter sprids, olika dataintrång och ekonomisk brottslighet. Å andra sidan är det ju en möjlighet och en bra sak att någon känner till vad du vill. Om du gillade en film på Netflix får du en rekommendation: kanske du vill titta på den här filmen också? Du behöver inte be dina vänner om några tips.”

Jyrki Katainen: ”Ibland känner jag mig som en tyst bolagsman, när jag inte vet hur jag kan hantera min egen data ”

”Den insamling av data som sker i den digitala, användningen och utnyttjandet av data är i sig bra och välkomnat. Här känns dock spelreglerna lite oroande – framför allt det faktum att det saknas spelregler. Ibland känner jag mig som en tyst bolagsman, när jag inte vet hur jag kan hantera min egen data.

På fritiden använder jag internet och sociala medier för att i första hand följa nyheter och media. I mitt arbete är egentligen allt material jag använder digitalt. I mitt arbete använder jag olika digitala kanaler och tjänster för att söka och behandla information. Jag använder ganska sällan sociala medier, men ibland kan jag använda Twitter för att informera och söka information.

Jag tror att data samt insamlingen och utnyttjandet av data har en betydande inverkan på till exempel processer och handlingar inom politik och journalism. Det behöver dock inte nödvändigtvis vara frågan om negativ inverkan, vilket till exempel riktad kommunikation och marknadsföring är ett bevis på. De sociala mediernas algoritmer som belönar vasshet är ett exempel på ett negativt särdrag för samma fenomen, något som inte en enskild person har kontroll över.

Tills vidare är den lagstiftning som rör insamling av data och dess ägande är ännu verkligt bristfällig. GDPR är förstås den mest välkända, men den är inte nära på tillräcklig och kan orsaka oönskade biverkningar inom till exempel forskning. Det finns ännu mycket få spelregler och standarder för insamling och hantering av data.

Data är den råvara som förökas snabbast och det finns några företag som är föregångare och som har kunnat utnyttja detta bättre. Nu kan storleken på de företag som är föregångare leda till att det inte uppstår tillräckligt mycket konkurrens och nya innovationer. Därför behövs fler spelregler på bordet.

Man kan ska kunna dela med sig av och utnyttja data för att åstadkomma nya innovationer och affärsmöjligheter. Ändå behöver också många företag fler spelregler för att våga dela med sig av data.

Tills vidare har de negativa särdragen dominerat debatten om påverkan via data. Man har bland annat lyft fram de sociala mediernas algoritmer, som belönar aggressivitet. Man kan ändå främja många bra saker genom att utnyttja data: öka kunskapen och möjligheterna att påverka, såvida man känner till spelreglerna. Jag är övertygad om att tekniken i sig är en utmärkt chans till ökad öppenhet, delaktighet och medvetenhet, men den fungerar inte idag på ett idealiskt sätt.”

Våra tankar påverkas dagligen med hjälp av sociala och digitala medier, ibland även genom att förvränga sanningen. I Sitras utredning Digital makt följs 15 influencers väg till sina egna data och i den framkommer vad som händer med deras data samt hur data förvandlas till makt. Utredningens resultat publiceras i början av år 2022.