i innehållslistor eller på en innehållssida.
Attityder har varit ett stort hinder för införandet av kundorienterade servicemodeller inom social- och hälsovården. De har emellertid börjat förändas snabbt, vilket är bra eftersom ett genuint kundorienterat servicesystem ökar människornas möjligheter att bli experter på sin egen hälso- och sjukvård.
Ju bättre människor kan hantera och behandla sina egna sjukdomar desto mindre behöver de stöd av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Det gäller således att identifiera de klienter inom hälso- och sjukvården som klarar sig själva och att inrikta den yrkesutbildade personalens resurser på klienter som behöver stöd och handledning.
Attityder och strukturer som fått bli inarbetade i flera år eller årtionden skapar lätt tänkesätt som förstärker sig själva. Det är bra att skaka om de här sätten att tänka ibland eftersom det skapar förutsättningar för förnyelse.
Nedan presenterar vi fem exempel på myter om hälso- och sjukvården. Vi berättar också om försöken att avskaffa dem i projekt som Sitra initierat under de senaste åren.
Myt 1: ”Det är omöjligt att ingripa i de ungas problem på förhand.”
Alltför många beslutsfattare tänker uppgivet att det alltid kommer att finnas utslagna i samhället och att det inte är möjligt att göra någonting åt detta faktum. Därför har några mer omfattande förebyggande åtgärder inte vidtagits.
Förr i tiden deltog hela byn i fostran av barn och unga. Alla visste vem av barnen som var en odåga och vem som var skötsam. I gemenskapen fanns en roll för var och en. Samhället har förändrats från dessa tider och det har av många anledningar blivit lättare att bli utslagen.
Utslagning har ingen fastslagen definition. Den börjar när en person råkar ut för allt fler svårigheter som blir allt mångformigare och börjar försämra människans möjlighet att kontrollera sitt eget liv.
Låg utbildning, långvarig arbetslöshet och problem med utkomsten är faktorer som ökar risken för utslagning bland unga. Andra faktorer är problem med livskompetensen och hälsan samt avsaknad av sociala relationer och brist på delaktighet i samhället.
Trots att samhället har stora mängder information i olika datasystem saknar det förmåga att upptäcka utslagningshotade unga i tid. Dessa unga försvinner ur sikte och deras problem hinner bli värre innan någon förstår att ingripa.
Myndigheterna arbetar i sektorsvisa silos utan kontakt med varandra, vilket är ett stort problem.
När unga blir utslagna är det svårt att hjälpa. Det behövs tunga åtgärder för att få dem att utvecklas till s.k. ”ordentliga medborgare” som betalar skatter, har ett ordnat liv och till exempel skaffar barn.
Det är ansvarslöst att tänka att det inte är möjligt att ingripa i de ungas svårigheter i tid. Det gäller uttryckligen att ingripa i problemen i ett tidigt skede och att satsa på att hjälpa unga som hotas av utslagning. Det uppsökande ungdomsarbetet kan vara ett effektivt redskap när det gäller att upptäcka unga som behöver hjälp. Även datanät och data kan användas bättre för att hitta dem.
Traditionellt har man tänkt att det inte är tillåtet att hjälpa någon mot hans eller hennes vilja. Om en person vill bli utslagen kan man inte hindra honom eller henne. I stället gäller det att vänta på att personen själv vill bli hjälpt. Det ska vi emellertid inte göra i fråga om unga.
Myndigheterna arbetar i sektorsvisa silos utan kontakt med varandra, vilket är ett stort problem. Unga behöver nämligen ett skyddsnät där alla aktörer är med. Samtidigt som myndigheterna utvecklar sina verksamheter ska också föräldrarnas roll definieras på nytt. Det är i första hand föräldrarna som har ansvaret för barnen och de unga, inte till exempel skolan.
Sitra har vidtagit åtgärder för att lösa utslagningsproblemet med projektet Fatta mej!. Fatta mej! Är en verksamhetsmodell där kommunens uppsökande ungdomsarbete fungerar som ett nav som bygger upp ett skyddsnät för den unga.
Det främsta målet med modellen är att helhetsmässigt erbjuda unga råd och handledning innan deras problem hopar sig. I dag finns det 13 Fatta mej!-kommuner i Finland.
Myt 2: ”Det lönar sig inte att utveckla innan någonting händer.”
Det lönar sig naturligtvis alltid att utveckla hälso- och sjukvården – det är i själva verket ett måste. Om vi inte gör någonting blir följderna ledsamma: det blir allt svårare för människor att få vård och befolkningen blir allt sjukare. Samtidigt rakar kostnaderna i höjden.
Det är en falsk tro att problem försvinner av sig själva eller att vårdreformen löser dem alla. När man väntar blir läget bara värre. Det har vi redan sett.
Bakom problemen finns en enorm reparationsskuld som fått hopas inom den offentliga primärvården under årens lopp.
Den specialiserade sjukvården har utvecklats, men det har däremot inte primärvården, dvs. kundernas upplevelse av hur det är att uträtta ärenden inom primärvården och kundernas tillgång till vård. Därför har vi hamnat i en situation där patienter ofta har en positiv upplevelse av vården i den offentliga sektorn och särskilt inom den specialiserade sjukvården – men endast de patienter som lyckats bli intagna för vård.
Så här borde det inte vara eftersom kundorientering är ett centralt mål för hälsopolitiken i Finland. Systemet borde stödja patienternas aktiva roll. Tyngdpunkten inom hälso- och sjukvården har förskjutits mot hanteringen av kroniska sjukdomar och deras riskfaktorer.
Kundupplevelsen bygger på kunden och på kundens individuella behov. Denna upplevelse uppkommer genom flera olika möten ansikte mot ansikte, på nätet och i telefon.
Människornas förväntningar har förändrats och deras kunskaper har ökat. Valfriheten ökar och elektroniska tjänster blir allt vanligare, och samtidigt ökar individens ansvar för sin hälsa och sitt välbefinnande. Allt detta understryker kundens ställning inom social- och hälsovården.
Kundupplevelsen bygger på kunden och på kundens individuella behov. Denna upplevelse uppkommer genom flera olika möten ansikte mot ansikte, på nätet och i telefon. Alla dessa möten har inverkan på kundens upplevelse av hälso- och sjukvården som helhet.
Sitra deltar i arbetet som siktar på att starta utvecklingen av hälsocentralerna. Träningsligan Morgondagens hälsocentral, som Sitra introducerat, samlar hälsocentraler med kommunal bakgrund till regionala träningsprogram. Målet är att hjälpa hälsocentralerna att främja en kundorienterad och konkurrenskraftig verksamhet.
I verksamheten deltar fem landskap som inledningsvis satsar på sammanlagt 25 hälsocentraler. I allra bästa fall kan träningen komma att omfatta mer än hundra verksamhetsställen för primärvården. Det motsvarar en femtedel av alla 500 verksamhetsställen för primärvården i Finland.
Det lönar sig att börja med reformerna genast. Ju snabbare arbetet inleds, desto friskare förblir människorna, och det ligger i allas intresse.
Myt 3: ”Lågtröskeltjänster lockar till onödiga besök inom hälso- och sjukvården”
För drygt tio år sedan var det fortfarande vanligt att professionella och beslutsfattare inom hälso- och sjukvården tänkte på följande sätt: Om det är lätt att få vård vid en hälsovårdsenhet kommer människor dit för sitt nöjes skull.
Därför är det viktigt att människor är tvungna att beställa en tid till hälsocentralen, och i de flesta fall är det också bra att ta ut en avgift för besöket. Då kommer ingen till hälsocentralen i onödan.
Köerna till hälsocentralerna blev flera månader långa. Många patienter hann bli allvarligt sjuka innan de fick vård. Slutligen införde staten sanktioner för kommunerna för att säkerställa att människor fick vård och köerna blev kortare.
Hälsokiosken var ett av de första projekten som Sitra introducerade för att tackla problemen med att få vård.
Många kommuner led av läkarbrist och försökte åtgärda situationen med hyresläkare. Detta gällde särskilt små och avsides belägna kommuner. Samtidigt upplevde företagshälsovården ett uppsving. Det ledde till att finländarna blev ojämlika: de som arbetade fick vård genast medan till exempel arbetslösa och åldringar fick köa till primärvården.
Samtidigt började allt fler ta privata hälsoförsäkringar. Många föräldrar försäkrade sina barn så att de vid behov kunde gå till en privat läkarmottagning med barnet.
Hälsokiosken var ett av de första projekten som Sitra introducerade för att tackla problemen med att få vård. Syftet var att erbjuda snabb tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster.
Det var lättare sagt än gjort. Motståndet var nämligen konkret. Många läkare utgick från att efterfrågan på hälsovårdstjänster är obegränsad och ansåg därför att tillgången till dessa tjänster inte kunde vara fri.
Trots tvivlen och motståndet började den första Hälsokiosken erbjuda tjänster på skötarnivå i en ny miljö i köpcentret Elo i Ylöjärvi sommaren 2009. De mest pessimistiska förutsägelserna slog aldrig in.
Ibland fick patienterna köa till kiosken, men köerna förblev måttliga. Största delen av människorna sprang inte till kiosken stup i kvarten, utan de flesta kom dit endast när de hade ett verkligt behov av tjänsterna.
Tänkesättet har sedermera förändrats, men i praktiken återstår åtskilligt att göra. Många kommuner har fortfarande långa köer till primärvården.
Enligt en snäv definition är syftet med lågtröskeltjänster att nå kunder som fallit utanför servicesystemet. Precis som namnet anger är målet att tröskeln för att människor söker sig till tjänsterna är så låg som möjlig. Målet är att människornas problem inte hopar sig.
I framtiden kommer nya tekniska lösningar att göra tjänsterna ännu enklare att nå. Dessutom skapas modeller som gör det lättare att upprätthålla hälsan och förebygga sjukdomar.
Myt 4: ”Endast yrkesutbildade ska ha rätt att använda hälsoinformation.”
De elektroniska tjänsterna har revolutionerat världen till den grad att tanken om ensamrätt till information blivit föråldrad. Ingen kan längre ha monopol på hälsoinformation.
Alla ska åtminstone ha rätt till informationen om sig själva och de ska också ha insyn i hur denna information används.
Världen har förändrats väldigt mycket i fråga om informationshanteringen, och den här förändringen har varit snabb.
I dagens läge känns dessa tankar ganska vardagliga, men bara för några årtionden sedan skulle de ha betraktats som rena utopin.
Människor har allt större intresse för sin hälsa och sitt välbefinnande. Alla söker information om sjukdomar och deras symtom på internet. Det finns ett enormt utbud av källor: webbplatser som administreras av myndigheter, bloggar, vloggar, diskussionsforum, webbplatser som ser officiella ut, reklam.
Internet har blivit en viktig källa för hälsoinformation. Internet erbjuder inte bara information utan också kamratstöd till dem som blivit sjuka.
I dagens läge känns dessa tankar ganska vardagliga, men bara för några årtionden sedan skulle de ha betraktats som rena utopin.
I dag är utmaningen för vanliga människor att skilja på tillförlitlig information och nonsens. Den som googlar råkar ofta ut för instruktioner som saknar vetenskaplig grund och som till och med kan vara skadliga för hälsan, om de tillämpas.
Därför har det blivit allt viktigare att skapa tillförlitliga källor och distribuera pålitlig information. För att tackla problemet började Sitra tillsammans med läkarsällskapet Duodecim bygga upp Hälsobiblioteket, som är avsett för alla medborgare.
Förändringen var stor eftersom det tidigare endast var läkare som hade tillgång till medicinvetenskaplig information.
Tanken bakom Hälsobiblioteket var att det blir lättare för människor att själva ta ansvar för sin hälsa om de får tillräckligt med pålitlig information.
När information distribueras mer öppet, förändras också hälso- och sjukvårdens roll. I dagens läge får medborgarna åtkomst till sin personliga hälsoinformation via Mina Kanta, som administreras av FPA. Det nästa steget är att medborgarna ges möjlighet att komplettera registret med personliga hälsouppgifter som de samlat in själva.
När denna möjlighet används på rätt sätt blir det möjligt att ge mer heltäckande vård, upprätthålla hälsan och förebygga sjukdomar.
Myt 5: ”Äldre människor kan eller vill inte ta ansvar för sitt eget liv.”
I dag lever människor längre än förut. Det innebär inte att de äldre är sjukare och mer passiva än tidigare. Tvärtom – de behåller sin funktionsförmåga längre än någonsin.
Att åldras innebär således inte att människan bara får lov att ta farväl av livet som det var.
De flesta äldre vill ta ansvar för sig själva och leva självständigt så länge som det är möjligt. Få av dem som blir pensionerade i dag planerar att dra sig tillbaka till ålderdomens vila och vänta på döden.
Seniorer är inte heller någon enhetlig grupp. De är en samling människor i olika livssituationer och olika åldrar från 63 till 100 år. Största delen av dem är friska och krya. De behöver dock annorlunda tjänster än den övriga befolkningen eftersom människans funktionsförmåga och behov förändras med åldern.
Seniorer är inte heller någon enhetlig grupp.
Det aktiva åldrandet betyder satsningar på längre arbetskarriärer och aktivare pensionärer samt på ett sunt liv och en trygg livsmiljö. Det aktiva åldrandet är också ett kostnadseffektivt fenomen: en människa kan leva sitt liv på ett sådant sätt att hon behöver bara lite hjälp när hon blir gammal. Samhällets mål är att äldre bor hemma så länge som de kan och att de vårdas på institution en så kort tid som möjligt.
Målet med Sitras projekt Servicetorget var att ge äldre människor större kontroll över sina egna liv. Modellen bygger på de utmaningar som Tammerfors stad mött inom tjänsterna för äldre och på stadens lösningar för att åtgärda dem.
Servicetorget knyter samman tjänsterna, aktörerna och klienterna. Den fungerar som en kanal till alla tjänster som hjälper äldre som bor hemma. Syftet har varit att öka kundorienteringen och kundkännedomen.
Läs mer