Finland kan vid sidan av Tyskland och Frankrike bli ett av de främsta länder i att använda hälsoapplikationer

För att kunna utnyttja hälsoapplikationer som en del av patientens vård måste de först utvärderas. Detta kräver en gemensam verksamhets- och ersättningsmodell, precis som för läkemedel. Tyskland publicerade redan 2019 sin utvärderingsmodell (DiGA). Enligt modellen kan applikationer erbjudas till alla patienter genom nationell utvärdering och ersättning. Frankrike slöt sig till de främsta föregångarna och publicerade en bearbetad version av Tysklands modell våren 2023. Finland borde också sluta sig till dessa föregångare så fort som möjligt.

Enligt Sitras utredningar och pilotprojekt erbjuder digitala behandlingsformer, såsom hälsoapplikationer, nya metoder som medför konsekvenser för varje skede i hälso- och sjukvården, allt från att upprätthålla hälsan till vård av sjukdomar och rehabilitering. De underlättar vardagen för patienterna och vårdpersonalen, erbjuder aktuell information om till exempel hur rehabiliteringen framskrider och begränsar kostnaderna för hälso- och sjukvården.

Sitra har rekommenderat Finland att ta i bruk en nationell modell (på finska) för att utnyttja digitala applikationer inom hälso- och sjukvården. Det aktuella läget i Finland är oklart: Det är ojämlikt för patienterna och svårbegripligt för företag som utvecklar hälsoapplikationer. De digitala behandlingar som är tillgängliga för medborgarna beror på patientens bostadsort. Välfärdsområdena gör mycket överlappande arbete inom sina upphandlingar.

En modell som baserar sig på regionala upphandlingsförfaranden är inte lockande för företag, eftersom en sådan modell inte uppmuntrar till att skapa innovativa lösningar. Detta beror på att riktlinjerna för enskilda upphandlingsförfaranden i huvudsak bygger på nuvarande behov i stället för på helt nya verksamhetsmodeller. Dessa hinder kan dock övervinnas med ordentligt samarbete.

Hälsoapplikationer stöds av evidens i flera länder och redan två länder i Europa har utvecklat utvärderings- och ersättningsmodeller för dem. Vi borde utnyttja de lärdomar som andra länder samlat in och sträva efter att placera oss bland de främsta. Detta kräver samarbete, som vi är skickliga på. Som vägledning kan vi använda till exempel våra utredningar, de erfarenheter och lärdomar vi samlat in under de pilotprojekt som slutförs senare i vår samt Tysklands och Frankrikes beprövade modeller.

Så här fungerar utvärderingen och ersättningsrätten i Tyskland och Frankrike

I Tyskland ansöker hälsoapplikationens tillverkare först om att bli utvärderad av institutet för medicintekniska produkter (Bundesinstitut für Arzneimittel und Medizinprodukte, förk. BfArM). BfArM utvärderar under tre månader den digitala terapins säkerhet, användbarhet, kvalitet och kompabilitet. Om applikationen som ska utvärderas stöds av klinisk evidens eller evidens som tyder på positiva effekter för hälsovårdsverksamheten, såsom kostnadsbesparingar eller en effektivare verksamhet, kan dessa också utvärderas. Ifall applikationen inte stöds av evidens vid ansökningstillfället, har sökanden möjlighet att samla in evidens som en del av den normala hälso- och sjukvården under 12 månader.

Den godkända applikationen läggs till i DiGA-registret och beviljas en ersättningsstatus som omfattar hela den tyska hälso- och sjukvården som finansieras med hälsoförsäkring. I detta skede kan yrkespersoner inom hälso- och sjukvården, i praktiken läkare, ordinera den godkända digitala terapin till sina patienter med ett recept, precis som ett läkemedel. Kostnaderna betalas av sjukförsäkringskassan.

Utöver hälsoapplikationer omfattar den franska PECAN-modellen även distantsmonitorering. Precis som den tyska modellen, möjliggör PECAN att en applikation kan godkännas preliminärt om den inte vid ansökningstillfället stöds av tillräckligt med evidens. Det finns ändå vissa skillnader mellan modellerna. Den tyska modellen omfattar medicintekniska produkter i klasserna I och IIa, medan den franska modellen även omfattar klasserna IIb och III. En högre siffra betyder en högre risk och högre krav. Förutom att de har olika klasser definieras även applikationernas priser på annorlunda sätt inom de båda modellerna. I Tyskland får det företag som tillverkat applikationen fritt fastställa priset för det första året. I Frankrike har myndigheterna definierat ett fast pris för olika lösningar.