i innehållslistor eller på en innehållssida.
I Finland har man traditionellt fått sura och tycka illa om andra i lugn och ro, utan social press eller behov att ta hänsyn till andra. Man har behållit svåra saker för sig själv. Och den som haft ärende till grannen har bara behövt gå till stranden och ropa till nästa udde.
Ibland har bara ekot svarat, men i brist på bättre har också det ofta räknats som dialog. Numera sker samma sak via de sociala medierna, och mänskliga möten är ännu mer sällsynta än tidigare.
Vårt mentala landskap har formats av att vi bor i ett glesbefolkat land. Kanske det är orsaken till att många av oss upplever att samarbete är svårt – och ibland till och med obehagligt. Naturligtvis gäller detta inte bara finländarna.
I en allt mer komplicerad värld är det ändå inte ett alternativ att samarbeta mindre eller att sluta samarbeta helt och hållet. Alla tecken pekar nämligen på att den epok av dataekonomi som börjat kräver mer övergripande samarbete än någonsin tidigare. Därför finns det goda grunder att satsa på samarbetet.
Ett exempel på en betydelsefull övning i samarbete som omfattade en stor grupp experter är Sitras projekt Isaacus, som handlar om välfärdsdata. Nu, när projektet närmar sig sitt slut är det lätt att konstatera att det även i fortsättningen finns ett behov av dialog och öppen beredning för att sätta datan i rörelse till allas fördel.
Lagstiftningen utgör grunden, men genomförandet förutsätter en bredare kompetens
Projektet Isaacus inleddes 2015 eftersom det rådde ett behov att använda välfärdsdata på smidigare sätt. Syftet var att göra forskningsförfarandena och tjänsterna i anslutning till dem enhetligare. Hela projektet har varit en övning i samarbete mellan olika aktörer.
Tekniska experter har sökt nya lösningar genom samarbete. Styrgruppens ledare har övat på att anpassa och reglera sina egna organisationers ambitioner och på att ta fram en gemensam strategi.
Ministeriet har övat sig på öppen beredning och företagssamarbete. Det har dessutom siktat på att genom lagstiftning skapa ramar för en bättre, etiskt hållbar verksamhetsmiljö för forskning och produktutveckling.
Lagstiftningen medför både begränsningar och möjligheter. Syftet med begränsningarna är att förbättra de nuvarande förfarandena inom forskningen. Olika personuppgiftsansvariga har hanterat begäran om data som gäller samma forskningsfråga godtyckligt, utan gemensamma förfaranden och frister som överenskommits tillsammans.
Syftet med begränsningarna är att hantera de negativa effekterna av forskarnas personliga arbetssätt på säkerheten vid behandlingen av uppgifter. Förhoppningsvis ska det bli möjligt att helt avskaffa behandlingen av personliga uppgifter i USB-minnen och bärbara datorer.
Förhoppningsvis möjliggör också lagstiftningen en mångsidigare forskning än tidigare, när tidsfristerna för hanteringen av tillstånd och inlämningen av material har definierats gemensamt och tydliga förfaranden har införts. Det är till fördel för oss finländare.
Vid sidan av lagstiftningen har verkställigheten och den nya verksamhetsmodellen beretts i en sektorsövergripande grupp som haft tillgång till både myndighets- och företagskompetens. Har gruppens kunnande varit tillräckligt?
Sannolikt inte. Gruppen utarbetar riktlinjer och kommer överens om tidtabellerna och resursfördelningen, men det behövs också annat samarbete och annan dialog. Det slutliga tekniska genomförandet av helheten är fortfarande öppet.
Från kotterier mot en övergripande dialog
Det gäller att montera ner kommunikationshindren mellan olika ministerier, men även mellan olika myndigheter och kotterier.
Sitra, THL, Soste och Läkemedelsindustrin rf lät göra en enkät om medborgarnas attityder till forskning. Enligt enkäten har medborgarna mycket sämre förtroende för forskning som drivs av företag än för akademisk forskning.
Å andra sidan vill få av oss endast bli behandlade med aspirin när vi går till läkaren. Forskning inom läkemedelsindustrin som genomförs i enlighet med strikta forskningsetiska förfaranden är förutsättningen för nya och mer verksamma mediciner.
Datan blir inte såld, men när det utnyttjas får alla människor – hos oss och på annat håll – tillgång till nya läkemedel. Företagen borde kunna berätta om sin forskning för medborgarna på ett tydligare sätt än tidigare.
Farhågor och hot borde öppet diskuteras av patienter, forskare och lagstiftare.
Patienterna, de som använder läkemedel, lagstiftarna och de som utför läkemedelsprövningar borde öppet diskutera farhågorna och hoten med varandra, även om det förutsätter att var och en lämnar sin komfortzon.
Medan Sitras projekt Isaacus har pågått och under riksdagsbehandlingen av lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården har människornas datamedvetenhet blivit bättre. Samtidigt har även tekniken utvecklats snabbt, vilket i sin tur har väckt nya farhågor.
Många har oroat sig över om internet, som finns överallt, möjliggör intrång i datasäkerheten via kaffebryggaren, medan andra bekymrat sig för att data aldrig kan vara helt anonymiserad.
Sådana kommentarer är ytterst värdefulla, och medan projektet pågick borde man utan tvekan ha erbjudit ännu fler möjligheter för sådan dialog till exempel inom planeringen av den tekniska arkitekturen.
Välkommen att fira Isaacus födelsedag – tillsammans!
Själv försöker jag främja dialogen mellan lekmän och tekniska specialister och experter. Jag vet tillräckligt mycket om teknik för att tala om dess fördelar, men jag kan inte tillräckligt för att till exempel försörja mig med kodning. Därför behöver vi dialog och råd, kompetens och konstruktiv kritik från olika människor.
När man börjar arbeta för att skapa en datasäker driftsmiljö för en serviceoperatör är det viktigt att i kravspecifikationsskedet lyssna på ledande experter som dagligen bygger upp system och löser hot mot datasäkerheten på fältet.
Dagens invecklade teknik utvecklas snabbt och därför har ingen enskild person all den expertis som behövs för att skapa en hållbar och datasäker lösning.
Inte heller som nation är vi ensamma på spelplanen: den förbättrade tillgången till data har väckt ett enormt internationellt intresse. Därför behövs expertis också när det gäller att fundera ut hur det är möjligt att se till att fördelarna stannar i det finländska samhället och hur olika användargruppers rätt att använda olika material ska prissättas.
Såsom jag konstaterade i början av den här texten har vi i Finland en stark tradition av att klara oss på egen hand. I tusen sjöars land är vi vana att leva allena. Det går bra att ta upp abborrnäten ensam en klar sommarkväll med storlommens rop klingande i öronen, och ibland kan man kanske tillåta att någon annan kommer med för att ro båten.
Men så behöver det inte vara. Finlands och Sitras tema för det föregående jubileumsåret, #tillsammans, är fortfarande bra.
Vi uppmuntrar alla att samarbeta i stället för att stå på en udde och ropa till andra.
Vi uppmuntrar alla att lämna sina uddar och sätta sig vid ett bord tillsammans med andra för att utveckla en etisk och tekniskt hållbar grund för nya myndighetsaktörer.
Om sådana bord inte finns, måste vi skapa dem. En möjlighet till detta erbjuds den 1 november 2018, då vi firar Isaacus Rothovius födelsedag på Isaacus-projektets avslutningsevenemang.
Vi har åtagit oss att främja dialogen även i fortsättningen, men vi hoppas att projektet och de produkter som tagits fram inom det hittar en ny ägare som är förmögen att föra en dialog och som börjar energiskt vidareutveckla verksamhetsmiljön och produkterna.
Ett projekt utan fortsättning är som ett eko som inte svarar när man ropar.
#isaacus
Vi rekommenderar
Läst den än?