Föreställ dig att läkaren under hela ditt mottagningsbesök är genuint närvarande, färdig att hjälpa, lyssna och utföra nödvändiga undersökningar. Läkaren skriver inte eller knackar inte ner uppgifter på datorn samtidigt som läkaren för en diskussion med dig. Detta kan snart vara möjligt om vi i större utsträckning börjar utnyttja artificiell intelligens och data i vården.

Artificiell intelligens kan till exempel mata in vårdpersonalens diktering direkt på rätt ställe i patientdatasystemet eller utarbeta ett utkast för en epikris genom att lyssna på diskussionen mellan patienten och läkaren. Läkaren har sedan som uppgift att kontrollera att uppgifterna är korrekta. På så sätt kan man både erbjuda oss alla bättre service och vård och göra den yrkeskunniga vårdpersonalens arbete smidigare.

Genom att förflytta oss mot en allt mer individuell hälsovård och förebyggande av sjukdomar till exempel genom att på ett bättre sätt utnyttja genomkunskap kan vi identifiera de personer som har en genetiskt större risk att insjukna i bröstcancer och hänvisa dem till screening oftare än andra. Inom läkemedelsbehandling kan vi med hjälp av genomkunskap individuellt identifiera huruvida läkemedlen fungerar eller inte.

Vi får också på ett mer effektivt sätt våra gemensamma pengar i bruk. Direkta besparingar kan betydligt minska social- och hälsovårdens kostnader. Vi uppskattade i vår publikation Datasta voimaa sote-järjestelmään (Kraft från data för social- och hälsovårdssystemet, sammanfattning på svenska) att vi kan uppnå besparingar på 770 miljoner euro per år om vi effektiviserar rörligheten och användbarheten av social- och hälsovårdsdata i enlighet med våra sju rekommendationer. I regeringsprogrammet anges ett anpassningsbehov på 1,1 miljarder euro inom social- och hälsovårdssektorn. Bättre utnyttjande av data täcker största delen av denna summa.

Information rör sig fortfarande med fax mellan välfärdsområden

Utnyttjandet av social- och hälsovårdsdata har enorm potential, men är förknippat med många problem och det finns mycket att rätta till.

Min kollega insjuknade förra året på sin stuga och sökte vård i S:t Michel där det konstaterades att problemet var en gallblåseinflammation som krävde brådskande operativ behandling. Kollegan hänvisades till operation i sitt eget sjukvårdsdistrikt i Helsingfors och Nylands område. Med sig fick min kollega ett knippe papper som innehöll information om vården i S:t Michel.

På jouren i huvudstadsregionen dög dock inte den information som fanns i pappersformat. Efter utredningar skickades min kollegas hälsouppgifter med fax från S:t Michel till sjukhuset där en arbetstagare registrerade informationen i patientdatasystemet. Flera personer måste använda enormt med arbetstid på att lösa ärendet och min kollega var tvungen att vänta på operationen. Ungefär 1,5 månader senare fanns kollegans hälsouppgifter i Kanta, via vilken social- och hälsovårdsuppgifterna rör sig nationellt.

Ett av de största problemen i rörligheten av social- och hälsovårdsdata är att alla vårduppgifter som samlats in om människor inte kan ges direkt till en annan hälsovårdsenhet i elektroniskt format för den egentliga vården. Informationen rör sig inte mellan välfärdsområdena. En del av uppgifterna rör sig via Kanta-tjänsterna men inte tillräckligt snabbt, vilket exemplet visar.

Hur kan man få social- och hälsovårdsdata att röra sig och bli utnyttjat på bättre sätt?

Uppgifterna ska röra sig i realtid mellan serviceproducenterna enligt enhetliga datamodeller

Informationssystemen ska byggas så att uppgifter som gäller individen samlas in och registreras endast en gång och finns alltid tillgängliga där de behövs. I min kollegas fall skulle uppgifterna ha registrerats endast i S:t Michel och därifrån skulle de till exempel med hjälp av en enhetlig OpenEHR-datamodell överförts direkt till HUS för användning.

Data ska vara av hög kvalitet för att det ska vara möjligt att använda uppgifterna i patientens vård. För att säkerställa detta krävs det enhetliga mekanismer för kvalitetsledning som beskrivs i ISO-standarderna. Samtliga serviceproducenter inom social- och hälsovården ska ta i bruk gemensamma standarder.

Det är också viktigt att individerna får tillgång till aktuell information som gäller dem i elektroniskt och maskinläsbart format till exempel via en kundportal eller -app. Sålunda skulle min kollega kunna utnyttja sina egna uppgifter till exempel i fysioterapitjänster i den postoperativa rehabiliteringen.

Man bör snabbt ändra på lagstiftningen och möjliggöra användningen av artificiell intelligens

Vad bör vi ta itu med först? Vad förbättrar på bästa sätt medborgarnas social- och hälsovårdstjänster och vad är svårt att genomföra? Vi sökte svar på bland annat dessa frågor i workshoppen Parempaa hoitoa ja hyvinvointia sote-datasta (Bättre vård och välbefinnande från social- och hälsovårdsdata). Sammanlagt 288 aktörer inom hälsobranschen deltog i workshoppen.

Workshoppens deltagare ansåg att flera av rekommendationerna i vår utredning skulle ur medborgarnas perspektiv effektivast förbättra social- och hälsovårdstjänsterna. Största delen av respondenterna (N76) betonade följande åtgärder:

1. individens tillgång till sina egna social- och hälsovårdsdata ska underlättas (N25)
2. principen ”samla och registrera smidigt en gång, använd ofta” ska tas i bruk (N15)
3. kvaliteten på social- och hälsovårdsdata ska förbättras (N15)

Följande åtgärder ansåg respondenterna (N79) vara de mest brådskande:

1. lagstiftningen ska reformeras så att den möjliggör användningen av artificiell intelligens och gör användningen förpliktande (N15)
2. kvaliteten på social- och hälsovårdsdata ska förbättras (N15)

Lagstiftningen bör göra det möjligt för uppgifterna att röra sig direkt mellan välfärdsområdena så att informationen kan utnyttjas i vården av patienten. Lagstiftningsändringar krävs också för att möjliggöra användningen av artificiell intelligens inom förebyggande, identifiering av riskgrupper och analys av patientgrupper.

Bild 1. Vilken av rekommendationerna i Sitras publikation bör först tas i bruk i praktiken?

Enligt respondenterna (N80) skulle välfärdsområdenas utmaningar bäst lösas av finansiering riktad till genomförandet av rekommendationerna (N24).

Bild 2. Vilken av rekommendationerna i publikationen skulle på bästa sätt lösa välfärdsområdenas utmaningar?

Som mest utmanande ansåg respondenterna (N79) vara reformen av den nationella styrmodellen för data som uppstår inom social- och hälsovården (N17).

Bild 3. Vilken av rekommendationerna i publikationen är mest utmanande att genomföra?

Låt oss få social- och hälsovårdsdata att röra sig inom och mellan välfärdsområdena

Vi behöver snabba åtgärder som kan svara på de kontinuerligt växande problemen inom vår social- och hälsovård.

Jag föreslår att vi börjar med att ta i bruk vissa av rekommendationerna i utredningen Datasta voimaa sote-järjestelmään och säkerställer rörligheten av social- och hälsovårdsdata inom och mellan välfärdsområdena. Vi ska låta faxarna falla i glömska och överföra nödvändiga uppgifter med hjälp av enhetliga datamodeller. Vi ska utnyttja data, teknik och artificiell intelligens i behandlingen av sjukdomar och främjandet av hälsa.

På så sätt kan vi bygga upp bättre välbefinnande och hälsa samt vård och service av högre kvalitet för oss alla. Vi ska också tillsammans välja nationellt betydande helheter förknippade med social- och hälsovårdstjänster, data och artificiell intelligens som vi satsar på både nu och i framtiden.

Vi rekommenderar