I och med coronaviruset betonas vikten av att ständigt utveckla sin kompetens ännu mer än vanligt. Den som blir arbetslös blir samtidigt utan kompetensutveckling i arbetet. Ju längre arbetslösheten varar, desto viktigare är det att upprätthålla och utveckla sin kompetens.
Promemorian Työttömien näkökulma elinikäiseen oppimiseen (sammanfattning på svenska) som Sitra publicerade i dag skapar en helhetsbild av de arbetslösas möjligheter att utveckla sitt kunnande.
”Världen och kompetensbehoven förändras snabbt. Därför är det viktigt att ta hänsyn till individuella omständigheter i tjänster för arbetslösa”, säger Sitras ledande expert Sinimaaria Ranki.
”Man borde kunna utveckla sin kompetens i alla livssituationer, eftersom det har en betydande inverkan på människors välbefinnande. Ständig utveckling av kompetensen är också en förutsättning för företagens och samhällets framtida konkurrenskraft.”
Flaskhalsar ofta strukturella – exempelvis reglering och behovsprövade förmåner
Arbetslösa skulle helst vilja utveckla sin kompetens på ett sätt där de kan kombinera studier med arbete, till exempel läroavtalsutbildningar och yrkesinriktade arbetskraftsutbildningar.
Alla parter – såväl arbetslösa som personer som handleder dem och tjänsteinnehavare – anser att det behövs mer tid för förtroendeskapande möten ansikte mot ansikte mellan den arbetslösa och personen som handleder honom eller henne.
Promemorian väcker frågan om ett sätt att åstadkomma detta kunde vara att förenkla komplicerade bestämmelser. Det skulle frigöra arbets- och näringsbyråernas tid å ena sidan till förtroendeskapande personliga möten med sina kunder och å andra sidan till samarbete med arbetsgivare och läroanstalter. På så sätt kunde arbetssökandens kompetens och arbetslivets kompetensbehov mötas bättre.
Den största flaskhalsen i kompetensutvecklingen och samtidigt sysselsättningen är förknippad med den individuella behovsprövningen av arbetslöshetsförmånen under studietiden.
”Det vore intressant att utreda om tilliten till den arbetslösas eget omdöme när det gäller hur ändamålsenlig utvecklingen av yrkeskompetensen är skulle göra arbetskraftspolitiken mer effektiv och slagkraftig”, funderar Ranki.
Ska korrigerande åtgärder riktas till individen eller systemet?
Medan man förväntar sig att den arbetslösa ska vara aktiv i utbildningen är det ändå tjänsteinnehavaren som har beslutanderätt i ärendet. Ansvaret för att hitta sysselsättning ligger hos den arbetslösa själv, även om han eller hon i arbetssökningen möter många sådana utmaningar som han eller hon inte själv kan påverka trots kompetensutvecklingen. Exempel på dessa är bland annat ålder, den arbetslösas status, diskriminering i anslutning till kulturell bakgrund samt examenscentrerad kompetensbedömning.
I utvecklingen av arbetslösas kompetens är det viktigt att granska relationen mellan individen och systemet.
”Ofta är åtgärder för att rätta till missförhållanden inriktade på individen trots att problemet ligger i samhällets strukturer. Den centrala slutsatsen är att de som planerar kompetensutveckling för arbetslösa tydligt ska känna igen när det är effektivt att rikta in en arbetskraftspolitisk åtgärd på en individ och när den ska riktas in på systemet”, säger Ranki.
I promemorian som redigerats av Sinimaaria Ranki får de arbetslösa själva, personerna som arbetar med att vägleda arbetslösa, samt experter på arbets- och näringsbyrån en röst. Dessutom granskar Juho Alasalmi, Henna Busk, Markus Jäntti, Lena Näre och Sari Näre, som är forskare inom sociologi och ekonomi, de arbetslösas kompetensutveckling med tanke på arbetslösa unga, den prövningsbaserade arbetslöshetsförmånen under studietiden, arbetskraftstjänsternas effekt och det mentala kapitalet.
Materialet har samlats in mellan augusti 2019 och januari 2020.
Promemorian över de arbetslösas möjligheter att utveckla sin kompetens lyfter fram de arbetslösas perspektiv i den helhetsbetonade politiska förändringen för livslångt lärande i Finland som Sitra som brobyggare driver på.
Vi rekommenderar
Läst den än?