För att uppnå klimatmålen måste vi framför allt snabbt minska utsläppen. Men att endast minska utsläppen räcker inte längre, vi måste dessutom binda växthusgaserna tillbaka från atmosfären, det vill säga producera minusutsläpp.
Tills vidare har diskussionen i Finland endast fokuserat på markanvändningssektorn, med andra ord skogarnas och jordmånens förmåga att binda kol. Sitras nya arbetspapper (sammanfattning på svenska) berättar hur minusutsläpp också kan produceras med tekniska metoder. Koldioxidlagring från atmosfären eller biomassan med tekniska metoder och att lagra kol permanent i geologiska formationer eller långvarigt i produkter är exempel på olika lösningar.
Till exempel inom cellulosaproduktionen uppstår stora mängder träbaserad koldioxid, som i framtiden kan tas tillvara från fabrikernas skorstenar och lagras i gamla oljefält i Norge. På så sätt kan vi producera minusutsläpp, när det kol som ett träd binder då det växer inte hamnar i atmosfären utan försvinner permanent från naturens kretslopp.
Det primära är alltid att snabbt minska utsläppen.
Minusutsläpp behövs i klimatarbetet av tre huvudsakliga orsaker. Med minusutsläpp kan vi kompensera utsläpp som är särskilt svåra att minska till exempel från jordbruket och industrin, vända en del av den redan orsakade klimatolägenheten och hantera riskerna med klimatarbetet, till exempel om andra klimatåtgärder eventuellt misslyckas.
Det primära är alltid att snabbt minska utsläppen. Om vi är för långsamma med klimatåtgärderna ökar behovet av minusutsläpp – och samtidigt också kostnaderna och riskerna med lösningarna. Om vi lyckas minska utsläppen snabbt och mycket, klarar vi oss med en mindre mängd minusutsläpp.
Koldioxidlagring från biomassa (bioenergy with carbon capture and storage, BECCS) är en särskilt lovande lösning för Finland. Koldioxid infångad direkt från luften (direct air carbon capture and storage, DACCS) har väckt mycket uppmärksamhet den senaste tiden. Andra möjliga lösningar är bland annat biokol och påskyndad vittring, det vill säga spridning av krossat stenmaterial i omgivningen för att binda mer kol.
”Alla lösningar för minusutsläpp har sina styrkor, svagheter och risker. Till exempel varierar kostnaderna, miljöpåverkan och hur säkert det är att kolet hålls borta från atmosfären avsevärt. I lösningar för minusutsläpp som stöder sig på användningen av biomassa är det särskilt viktigt att säkerställa att de inte leder till att avverkningarna ökar och negativa konsekvenser för naturen”, påminner den ena av arbetspapprets skribenter, Sitras ledande expert Mariko Landström.
Finland måste öka takten för att främja minusutsläppen
För att lösningarna när det är dags ska kunna användas i stor omfattning måste vi redan nu satsa på att utveckla dem.
I arbetspappret föreslås fem åtgärder att överväga i Finland:
- Den styrning på EU-nivå som minusutsläppen behöver främjas.
- Minusutsläppen får ett kvantitativt mål i Finland.
- En nationell strategi för minusutsläpp fastställs.
- Tillräcklig finansiering anvisas för utveckling och tillämpning av lösningar för minusutsläpp.
- Ekonomiska incitament införs för att mobilisera investeringar i minusutsläpp.
”Här i Finland har vi har goda förutsättningar att utveckla lösningar för minusutsläpp, eftersom vi har gediget tekniskt kunnande, biobaserade utsläpp och utsläppssnål el. I och med att det i framtiden kommer att behövas stora mängder minusutsläpp över hela världen, kan finländska företag här ha en möjlighet att exportera sina lösningar till andra länder – och skapa arbete och utkomst. Vi ligger dock efter de andra nordiska länderna i tävlingen, så nu måste vi öka takten”, kommenterar den andra av arbetspapprets skribenter, Sitras seniora rådgivare Oras Tynkkynen.
Läs mer om arbetspappret:
Miinuspäästöt – mitä negatiivisten päästöjen tekniikat ovat ja miksi niitä tarvitaan ilmastokriisin ratkaisemiseksi (sammanfattning på svenska)
Vi rekommenderar
Läst den än?