Pilotförsöket där man testade spårningsapplikationen Ketju i Vasa gav lärdomar som gagnar alla finländare

Testpersonerna var nöjda med hur användbar och välfungerande Ketju-appen var. Men utgående från den tekniska analysen måste man ändå konstatera att den Bluetooth-teknik som användes i samband med pilotförsöket fortfarande måste justeras och optimeras för att den tillförlitligt ska kunna användas för att registrera möten mellan människor.

Det här är de huvudsakliga observationerna av det pilotförsök som genomfördes på Vasa centralsjukhus. I pilotförsöket testade man alltså hur man digitalt kan spåra Coronafall med mobilapplikationen Ketju, en applikation som specifikt utvecklats för detta ändamål. Alla observationer som gjordes i samband med pilotförsöket men också den källkod som utvecklades för pilotförsöket har nu offentliggjorts för att de ska kunna tillgodogöras vid utvecklandet av en nationell spårningsapplikation.

Det att man lyckades bereda, planera och förverkliga pilotförsöket och dessutom sammanställa resultaten på två månader i maj-juni månad var ett verkligt kraftprov på samarbete och fördomsfri experimentlust. Det konsortium som ligger bakom pilotförsöket består av Sitra, Vasa sjukvårdsdistrikt, 2M-IT Ab samt programbolagen Reaktor, Futurice och Columbia Road samt datasäkerhetsbolaget Fraktal. Pilotförsöket lanserades, samordnades och finansierades av Sitra.

Direktören för Sitras temaområde för förnyelseförmåga Antti Kivelä säger att organisationer och hela nationer måste kunna samarbeta och ha en fördomsfriare inställning till snabba försök än förr i tiden för att man ska lyckas reagera på och lösa besvärliga problem.

”För annars kan vi inte veta vad som fungerar och vad som inte fungerar i praktiken. Coronapandemin och även de framtida epidemierna är bra exempel på det, när människornas hälsa och samhällets ekonomiska bärkraft ligger på spel”, säger Kivelä.

En stark anonymitet gör det svårt att få användbar spårningsdata

På basis av resultaten av pilotförsöket kan man säga att den starka anonymitet som fås genom en distribuerad modell försvårar spårningsarbetet. Det här gör det omöjligt att koppla möten till enskilda användare, i stället får användarna ett meddelande om att de eventuellt har exponerats, med cirka en dags exakthet. Om man inte får en noggrannare tidpunkt eller uppgifter över vem/vilka som utsatt personen för den eventuella smittan blir det extremt svårt för den myndighet som har till uppgift att spåra smittkedjor att koppla exponeringsuppgifterna till några andra uppgifter eller att använda sitt eget omdöme.

Utan några mera detaljerade uppgifter om exponeringen kan en läkare inte försätta en användare i officiell karantän som exempelvis berättigar till ekonomiska ersättningar. På basis av exponeringsmeddelandet kan en användare bara alltså självmant få sig testad och/eller försätta sig frivilligt i karantän.

En så här stark anonymitet komplicerar det manuella spårningsarbetet också för att applikationen oundvikligen slår larm om falska positiva exponeringar i lägen där personen i verkligheten inte haft någon risk för att exponeras. Det starka dataskyddet i en distribuerad modell (ingen exakt tid, ingen exponeringskälla) förhindrar en entydig identifiering av dylika situationer och gör det således omöjligt för exempelvis en infektionsläkare att göra en noggrannare bedömning.

Om applikationen i stället för en distribuerad modell byggde på en s.k. hybridmodell som med användarens samtycke skulle ge myndigheterna tillgång till mera exakta kontaktuppgifter skulle det bli möjligt att koppla exponeringar till andra insjuknade och ihågkomna möten Genom intervjuer med både den insjuknade personen och den utsatta personen skulle man exempelvis kunna fastställa att den utsatta personen satt på samma buss som den insjuknade, men med ansiktet åt annat håll. Utgående från sådan information kunde en läkare bedöma behovet av karantän. En hybridmodell kan ändå inte användas vid användning av DP-3T eller det protokoll som nyligen utvecklats av Google och Apple (Exposure Notification).

Applikationen som användes i samband med pilotförsöket använde DP-3T-protokollet i ett läge som gjorde det möjligt att koppla tidigare kontakter med andra användare. Det här var nödvändigt för att kunna bekräfta att tekniken fungerade tillförlitligt genom att jämföra de kontaktuppgifter som registrerades av applikationen med de kontakter som registrerades av användarna.

Resultaten av projektet och koden i applikationen hittas nu på tjänsten GitHub

De anställda som deltog i pilotförsöket vid Vasa centralsjukhus ansåg att applikationen var lätt att använda samt att själva pilotförsöket var intressant och löpte smidigt. Datadirektör Pia Wik som samordnade projektet vid centralsjukhuset säger att det var en glädje att medverka i det här smidiga projektet.

”Vi är nöjda att man på så kort tid lyckades få fram viktig information som är till nytta för dem som ska ta fram en nationell spårningsapplikation”, konstaterar Wik.

Vasa sjukvårdsdistrikts IKT-partner, 2M-IT, stödde sin kund under pilotförsöket. ”Vi kunde inom en snäv tidsram smidigt reagera och genomföra ett toppenprojekt i samarbete med flera aktörer”, säger 2M-IT:s kunddirektör Kari-Mikael Markkanen.

Projektresultaten har nu offentliggjorts och kan fritt användas. Applikationskoden publiceras som en öppen källkod på tjänsten GitHub. Dessutom ska allt annat material som skapats i samband med projektet (pilotförsökets slutrapport och bildserier över användargränssnitt) göras lättillgängligt genom att publicera det på samma tjänst. GitHub: https://github.com/ketjusovellus

Tilläggsinformation:

Antti Kivelä, direktör, temaområdet för förnyelseförmåga, Sitra, antti.kivela@sitra.fi, tfn 040 482 7435
Jukka Vahti, ledande expert, kommunikation, Sitra, jukka.vahti@sitra.fi, tfn 040 566 5152

Marina Kinnunen, Vasa sjukvårdsdistrikts direktör, marina.kinnunen@vshp.fi, 044 323 1808

Pia Wik, datadirektör, Vasa sjukvårdsdistrikt, pia.wik@vshp.fi, tfn 044 323 1809

Verna Vuoripuro, kommunikationschef, Reaktor, verna.vuoripuro@reaktor.com, tfn 040 756 3088