Hur kan digitala terapier hjälpa Europa? (sammanfattning)

Digitala terapier är medicinska behandlingsformer som används för att behandla, kontrollera och förebygga sjukdomar. De utnyttjar digitala applikationer som grundar sig på klinisk evidens. Terapierna används ofta för att stödja en livsstilsförändring eller beteendeförändring och de kan användas vid sidan om läkemedelsbehandling. Digitala terapier används ofta för obehandlade eller dåligt behandlade sjukdomar, såsom diabetes, ångest eller sömnlöshet.

Digitala terapier är till nytta för patienter, företag och system inom hälso- och sjukvården samt för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Branschen växer och kan erbjuda möjligheter både för nya företag och etablerade läkemedelsföretag. Med hjälp av digitala vårdformer kan yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården erbjuda bättre kundbetjäning, fokusera på effektiva åtgärder och spara arbetstid, då systemet automatiskt slår larm t.ex. vid möjliga risksituationer. Patienterna och kunderna är inte längre passiva mottagare av vård, utan får aktivt förbättra sitt välbefinnande själva. Effektiviteten inom hälso- och sjukvården förbättras och utgifterna minskar.

Användningen av digitala terapier undersöktes i Frankrike, Tyskland, Belgien, England och Katalonien. Även om det förekommer viss variation i terminologin och betoningarna i de olika länderna, är bedömningskriterierna och innehållen mycket lika. Alla länder kräver säkerhet, god användbarhet, klinisk evidens, produktionsekonomisk effektivitet och integration i existerande system av de digitala hälsoapplikationerna. Åtkomsten till marknaden varierar mellan olika länder. En del litar på traditionella upphandlingsmetoder i sina processer, andra erbjuder patienterna kostnadsersättning för alla godkända lösningar, såsom för läkemedel. Digitala terapier bjuder på nya möjligheter. Å andra sidan skapar de också utmaningar. De nationella tillvägagångssätten söker fortfarande sin slutliga form.

Europa bör skapa en enhetlig marknad för digitala terapier. Även om det finns grundläggande skillnader i hälso- och sjukvårdssystemen i olika länder, ställer alla länder i huvudsak samma krav på digitala behandlingsformer. Det borde åtminstone göras möjligt att använda evidens som stödjer digital terapi i andra länder.

Digitala terapier borde också beaktas i de nationella strategierna i Europa. Vi måste skapa en tydlig och transparent väg till certifiering. Certifiering utgör ändå inte ensam ett tillräckligt stöd för dessa innovationer. Utöver certifiering borde vi förbättra möjligheterna för tjänsterna att vinna inträde på nya marknader och stödja företag och serviceproducenter inom hälso- och sjukvården som använder de nya produkterna. Data om människornas vardag (real-world data, RWD) måste göras lättare tillgängliga så att vi kan undvika punktlösningar som endast påverkar ett begränsat delområde och inte förbättrar vården i praktiken. Införandet av digitala terapier är en stor kulturell förändring för hälso- och sjukvården, och det gäller att ta hänsyn till detta vid bygget av de nationella modellerna.