Förord
Världen står inför klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och utarmning av naturresurser, något som våra produktions- och konsumtionsmönster påskyndar. En omställning från den nuvarande linjära ekonomiska modellen till en cirkulär ekonomi är nyckeln till att lösa hållbarhetskrisen.
Textil- och klädindustrin har ett högt miljöavtryck och det nuvarande produktions- och distributionssystemet är nästan helt linjärt. Snabbt mode – hastighet och volym – har blivit normen under de senaste decennierna. Dessutom förväntas textilproduktion och -konsumtion tredubblas fram till år 2050.
Behovet av förändring är akut och erkänns alltmer av både konsumenter och tillsynsmyndigheter. Den cirkulära ekonomin öppnar för helt nya möjligheter inom textilindustrin, allt från design och produktion av hållbara, reparerbara kläder till nya tjänstemodeller som kläduthyrning. Tekniska innovationer skapar sekundära fibrer av högsta kvalitet, samtidigt som själva produktionen blir mer resurseffektiv och hållbar.
Många stora varumärken, pådrivna av konsumenttrycket, leder vägen för att ompröva sina verksamheter. Även om de sätter nya trender måste cirkularitet bli huvudströmningen för att tillhandahålla den nödvändiga skalan och genomslagskraften över hela världen.
I detta avseende agerar EU som en föregångare när det gäller reglering. Enligt EU:s handlingsplan för cirkulär ekonomi (CEAP) kommer cirkulära produkter – inklusive textilier – att bli normen på den europeiska marknaden, med bred påverkan på internationella marknader. Även om lagstiftningens utveckling är i ett mycket tidigt skede, är textilier en av de sektorer som EU börjat arbeta fram nya normer och praxis för under CEAP.
Värdekedjorna inom textilindustrin är framför allt internationella. EU och utvecklade länder är stora konsumenter och importörer, medan en betydande del av den storskaliga produktionen sker i utvecklingsländerna. Faktum är att EU importerar drygt hälften av sina textilier och kläder. Ett framgångsrikt införande av nya cirkularitetskrav i producentländerna kommer att vara nyckeln till att säkerställa både globala och lokala miljöfördelar samt att öppna upp värdefulla nya marknader och skapa jobb. Detta kommer dock inte att ske av sig själv, utan kräver strategisk planering och politisk samstämmighet.
Därför bad Jubileumsfonden för Finlands självständighet, Sitra, Colette van der Ven, en handelsjurist och hållbarhetsspecialist, att undersöka de konkreta och praktiska detaljerna om hur cirkularitet skulle kunna implementeras i textilindustrin under nuvarande handelsregimer, utifrån tre olika fallstudier: Bangladesh, Sri Lanka och Vietnam. Den här rapporten tillhandahåller hennes banbrytande analys och vision för hur handelsarrangemang med EU kan utnyttjas för att stödja övergången, vilket skulle ge producentländerna riktat tekniskt stöd och investeringar samtidigt som risken för nya handelshinder minimeras. Producentländernas regeringar, såväl som den privata sektorn, kommer också att spela nyckelroller.
Vi hoppas att denna studie kommer att öka medvetenheten om den cirkulära ekonomins möjligheter inom textilindustrin, och vi hoppas att få se beslutsfattare och olika organisationer utnyttja resultaten.
Sammanfattning
I mars 2022 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om ekodesign för hållbara produkter (ESPR) (Europeiska kommissionen, 2022d). Förslaget etablerar ett ramverk för krav på ekodesign som kan tillämpas på specifika produktgrupper i syfte att förbättra deras varaktighet och hållbarhet. Dessa krav, som kommer att gälla för de flesta produkter som produceras och konsumeras inom EU, kommer att få viktiga ekonomiska konsekvenser för utvecklingsländer som förlitar sig på EU som en viktig importmarknad. Å ena sidan kan de uppmuntra handelspartner att förbättra cirkularitet i sin produktion. Å andra sidan kan de bli icke-tariffära hinder för utvecklingsländer som inte kan uppfylla kraven i ESPR. Det är speciellt relevant för utvecklingsländer som vilket erhåller förmånligt marknadstillträde som en del av det allmänna preferenssystemet (GSP) när de exporterar till EU.
För att bättre förstå både ESPR:s konsekvenser för utvecklingsländer och de associerade utmaningarna och möjligheterna, koncentrerar man sig i detta dokument på textil- och klädexporterande länder – en industri som har varit en kritisk del av många utvecklingsländers industrialiseringsbanor och som utgör en betydande andel av utvecklingsländernas EU:s export. Specifikt, baserat på tre fallstudier som fokuserar på Bangladesh, Sri Lanka och Vietnam, har denna studie försökt att bättre förstå följande:
- pågående initiativ gällande cirkulär ekonomi inom textil- och klädindustrin, utmaningar och outnyttjade möjligheter i de studerade länderna
- överensstämmelse/icke-överensstämmelse mellan situationen i fallstudier och ESPR-kraven
- sätt på vilka regionala handelsavtal (RTA) och unilaterala preferenssystem kan utnyttjas för att hantera identifierade utmaningar och utnyttja de identifierade möjligheterna.
Initiativ gällande cirkulär ekonomi, utmaningar och möjligheter inom textil och kläder i Bangladesh, Vietnam och Sri Lanka
Ett antal observationer på allmän nivå kan göras utifrån de tre fallstudierna.
Privat kontra offentlig sektor: De flesta av de cirkulära textil- och klädinitiativen i de tre studerade länderna leds av den privata sektorn, ofta med stöd av givarledda initiativ. I vart och ett av de tre studerade länderna spelar frivilliga hållbarhetsstandarder en viktig roll. Detta beror, delvis, på att många företag i de studerade länderna är utlandsägda, med varumärken som driver på för att deras verksamhet ska bli mer miljömässigt hållbar. Det finns dock en anmärkningsvärd avsaknad av statligt engagemang för att skapa incitament för återvinning av textilavfall.
Bomull kontra syntet: Ländernas cirkulära ekonomiinitiativ skiljer sig åt beroende på industriernas särdrag. I till exempel Bangladesh har bomullsåtervinning en stor outnyttjad möjlighet på grund av förekomsten av 100-procentigt bomullsavfall som är lätt att återvinna. Däremot förlitar sig både Sri Lanka och Vietnam på en mix av bomull och syntetiska material, liksom blandmaterial. Dessa blandningar kräver betydande ansträngningar för att sorteras och separeras och innehåller vanligtvis många kemikalier eller tillsatser. Det gör att de är mycket svårare att återvinna. I dessa länder bör cirkulära ansträngningar fokusera på förbättrad produktdesign som skulle underlätta återvinningsbarhet, samt på att ta i bruk incitament för att attrahera investeringar i lämpliga återvinningsmaskiner och -teknik.
Process kontra produkt: En annan intressant observation är att initiativ för cirkulär ekonomi som antagits i de studerade länderna fokuserar på att öka cirkulariteten i själva produktionsprocessen, antingen genom avfallshantering eller genom att minska resursinsatserna i produktionsprocessen. Dessa initiativ syftar till att minska produktens miljöavtryck. De fokuserar dock inte på att göra själva produkten mer cirkulär genom att förbättra återanvändbarhet och återvinningsbarhet genom sättet som produkten är utformad. Detta är viktigt av tre avgörande skäl:
- Det mesta av mervärdet kommer att ske i designaktiviteter uppströms – inte i aktiviteter gällande avfallshantering
- 80 procent av en produkts miljöpåverkan avgörs i designfasen
- ESPR fokuserar på de cirkulära egenskaperna hos själva produkten, inte på produktionsprocessen.
Överensstämmelse/icke-överensstämmelse med ESPR
Det finns tydliga olikheter mellan cirkulära textil- och klädinitiativ som antagits i de studerade länderna och ESPR-kraven. Till att börja med är de flesta cirkulära textil- och klädinitiativ som analyserats i sin linda, och pådrivs ofta av den privata sektorn. Det betyder att exempel på cirkulär produktion tenderar att vara undantag och inte norm. Dessutom, medan de flesta utvecklingsländers cirkulära textil- och klädinitiativ fokuserar på produktionsprocessen, fokuserar ESPR övervägande på produktens egenskaper. Detta tyder på en felmatchning: även om en produkt har producerats med mindre vattenförbrukning, eller även om postindustriellt avfall har återvunnits, gör detta inte själva produkten i sig mer cirkulär i enlighet med vad som skulle krävas av ESPR. En annan viktig klyfta gäller materialspårbarhet: ESPR kommer att kräva införandet av ett digitalt produktpass som skulle innehålla information om produktens innehåll, inklusive andelen återvinningsbart material. Produktspårbarheten i de studerade länderna är mycket svag, särskilt när det gäller postindustriell avfallsspårning på grund av att detta ofta ligger i händerna på den informella sektorn.
För att importerade textil- och klädprodukter ska uppfylla ESPR kommer det att krävas höga nivåer av engagemang, inklusive från EU, utvecklingsländernas regeringar, den privata sektorn och givarorganisationer. Vissa prioriterade områden har identifierats för att förbättra kopplingen mellan utvecklingsländernas cirkulära initiativ och ESPR:
- Anta ett strategiskt tillvägagångssätt för att utveckla en cirkulär textil- och klädindustri och anta ett lämpligt regelverk.
- Säkerställ att cirkulära initiativ inte är begränsade till avfallshantering, utan fokusera även på produktdesign och utveckling av alternativa och återvunna fibrer.
- Främja och underlätta cirkulära investeringar och investeringar som har relevans för cirkulära textiler och klädesplagg.
- Öka åtkomsten till kritisk teknik som är nödvändig för att främja övergången till en cirkulär textilindustri; inklusive i återvinningssystem, samt innovationer inom naturbaserad fiber
- Satsa på kompetensutveckling genom kapacitetsuppbyggnad.
- Minska risken för att ESPR blir ett icke-tariffärt hinder, bland annat genom ömsesidigt erkännande.
- Förbättra produkters spårbarhet i textil- och klädförsörjningskedjan – både med avseende på materialspårning och på övergripande handelstransparens.
Utnyttja regionala handelsavtal (RTA:er) och unilaterala preferenssystem för att möta utmaningar och utnyttja möjligheter
Regionala handelsavtal kan utnyttjas för att främja möjligheter till cirkulär ekonomi i utvecklingsländer, inklusive genom att strategiskt rikta investeringar, förbättra tekniköverföring, inklusive genom joint ventures, sänka barriärer för varor och tjänster som är relevanta för övergången till cirkulära textilindustrier, och minska handelsfriktioner som kan bli resultatet av ESPR. Särskilt skulle det vara intressant att undersöka i vilken utsträckning frivilliga hållbarhetsstandarder (VSS) kan anses likvärdiga med statliga standarder och tekniska föreskrifter via TBT-bestämmelser. Faktum är att företag som har certifierats enligt en mängd olika hållbarhetsstandarder sannolikt kommer att uppleva mindre svårigheter att uppfylla ESPR-kraven. För en inkluderande och rättvis övergång till cirkulära textilier kommer dessutom ett riktat tekniskt bistånd vara oumbärligt.
En viktig faktor är att regionala handelsavtal, när de närmas strategiskt, kan underlätta ett utvecklingslands övergång till cirkulära textilier. En förutsättning för att göra detta involverar att identifiera specifika möjligheter och utmaningar i landets textil- och klädindustri, såväl som eventuella komparativa fördelar som ett land kan ha med avseende på den cirkulära ekonomin som tillämpas på textil- och klädindustrin. Eftersom färdplaner för en cirkulär ekonomi och policyer som identifierar möjligheter och utmaningar som är specifika för cirkulära kläder och textilier saknas i många utvecklingsländer, bör detta vara ett centralt fokus för tekniskt biståndssamarbete. Att dela information om bästa praxis skulle vara ett sätt för regionala handelsavtal att underlätta detta. Ett annat sätt att göra detta skulle vara att fokusera på kapacitetsuppbyggnad genom att utveckla kompetenser inom områden som postindustriell avfallshantering, ekodesign, produktspårbarhet och allmänt infrastrukturstöd.
Regionala handelsavtal är inte det enda verktyget för att förbättra cirkulariteten inom textil- och klädindustrin samt ESPR-efterlevnad. Inom ramen för unilaterala preferensprogram kan regelmässig samstämmighet mellan EU:s GSP-system och ESPR:s krav på ekodesign förbättras. Detta kan göras genom att en budget görs tillgänglig för att underlätta efterlevnaden av ESPR för de GSP-mottagare vars EU-export av textil- och klädprodukter omfattar 50 % eller mer av landets totala EU GSP-export. Med tanke på att design och andra högvärdiga aktiviteter relaterade till värdekedjan för klädesplagg och textilier vanligtvis ligger i händerna på multinationella företag, kan den privata sektorn spela en avgörande roll för att katalysera övergången till cirkulära textilier i utvecklingsländer. Detta kan ske genom tekniköverföring som ett resultat av joint ventures mellan internationella varumärken och lokala företag, och genom att se till att internationella klädmärken som investerar i utvecklingsländerna har möjlighet att producera produkter som uppfyller ESPR-standarderna. Slutligen skulle det vara avgörande att återspegla några av observationerna i denna studie i själva ESPR, inklusive den delegerade akten för textilier och kläder som ännu inte har utvecklats. Detta skulle kunna göras genom att bygga in särskilda och särbehandlande bestämmelser som ger utvecklingsländerna mer flexibla övergångstider. Det skulle på samma sätt vara avgörande att den process i vilken den delegerade akten för textilier och kläder kommer att utvecklas inkluderar intressenter från viktiga kläd- och textilproducerande EU-exportländer, både från den offentliga och privata sektorn.
Vi rekommenderar
Läst den än?