I en komplex värld är satsningar på livslångt lärande en allt viktigare investering i individernas, företagens och samhällets välfärd och konkurrenskraft. När det globala ömsesidiga beroendet ökar i samhället, blir också orsakssambanden i anslutning till livslångt lärande allt mer invecklade. I en sådan värld betonas behovet av ett övergripande tankesätt: Livslångt lärande måste i framtiden ledas som en genomgripande helhet, med systemiskt tänkande.
Jämförelsen av strukturer för livslångt lärande i Norden gör gällande att den nuvarande styrningen av livslångt lärande i stor utsträckning baserar sig på förvaltningsområdesvisa åtgärder, även om ett närmare samarbete mellan förvaltningsområdena också kan skönjas.
I Norden har man på senare år tagit steg mot att leda livslångt lärande på ett sätt som stämmer överens med systemiskt tänkande. Till exempel i Sverige har en strategisk samarbetsgrupp, inte departementen, ansvaret för helheten. Finland har gjort försök där ett systemiskt tillvägagångssätt har tillämpats på budgetering. På Island och i Norge erkänner lagstiftningen målet om livslångt lärande delvis, och där verkar även en nationell samordnare för livslångt lärande.
Huvudbudskapen i promemorian är att målen för fenomenbaserad ledning av livslångt lärande ska vara att:
- stärka långsiktigt beslutsfattande,
- utnyttja forskningsrön för att bättre förstå fenomenen
- skapa en omfattande och högklassig interaktion mellan olika aktörer för att skapa gemensam förståelse samt för att främja mål och åtgärder.
Som tema för vidare diskussion lyfter vi fram följande fråga i promemorian: Vilka slags nya strukturer och lösningar ger aktörerna utrymme, sammanför dem på ett heltäckande sätt, erbjuder en helhetsbild och möjliggör dialog?
Vi rekommenderar
Läst den än?