Massa och papper i en nollövergång

Detta diskussionsdokument presenterar en kort sammanfattning av slutsatserna från en studie som genomfördes av Material Economics år 2019, ”Industrial Transformation 2050 – Pathways to Net Zero Emissions from Heavy Industry” och presenterar de viktigaste konsekvenserna för massa- och pappersindustrin. Den har skrivits av Material Economics på uppdrag av Jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra och Cambridge Institute for Sustainability Leadership, CISL.

Massa- och pappersindustrin kommer att påverkas starkt av den bredare industriella omvandlingen mot nollutsläpp av koldioxid. Den traditionella utmaningen har varit att tillhandahålla ett svar på hur de återstående fossila koldioxidutsläppen ska elimineras. Detta förblir kritiskt, men är kanske inte den viktigaste frågan.

Den huvudsakliga effekten av en nollövergång för massa- och pappersföretag kan istället vara via helt olika kanaler, vilket innebär både utmaningar och möjligheter.

Vid en nollövergång kommer massa- och pappersföretagen att verka på förändrade inputmarknader, med ett ökat elbehov på tusentals TWh enbart inom EU och nya stora fordringar på skogsresurser som sätter press på företagens åtkomst till råmaterial. Kraven på produkterna kommer också att förändras, med förväntningar på en mer cirkulär ekonomi. Mer positivt är att det kan finnas en stor potential för alla som kan tillhandahålla attraktiva och förnybara material som ersättning för dagens fossila alternativ. Detta skulle kunna utvidgas ytterligare med helt nya affärsmöjligheter inom ”kolhantering”.

Dessa förändringar innebär djupa frågeställningar för massa- och pappersföretagen. Praktiskt taget alla områden inom företagsstrategin påverkas, från råvaror och energianskaffning till FoU och produktportföljval.

Det finns ingen tvekan om att massa- och pappersindustrin stort skulle kunna bidra till en ekonomi med noll koldioxidutsläpp. Att kunna utnyttja denna potential avgörs dock av en policy som ännu inte har utvecklats. Vi ser fem stora områden där beslutsfattare måste ompröva de nuvarande policyramverken:

1. Skapa lead-marknader för låg koldioxid-material.
2. Räkna med möjligheten för materialersättning.
3. Omfattande granska klimatpolicyns effekter på bioresurserna.
4. Utveckla ett policyramverk för negativa utsläpp och sänkor.
5. Betrakta en livscykelanalys noga vid utformningen av policyn – framtida lösningar ska inte utvärderas utifrån bakåtblickande information.