Portvaktsfunktionen under den digitaliserade eran

Sammanfattning

I detta arbetspapper analyseras på vilket sätt den digitala omvälvningen har förändrat informationsflödet och portvaktsfunktionen inom information. Portvaktsfunktionen kan definieras på många olika sätt, men i sista hand är det frågan om makt: om vem som har förmågan att inverka på vilken information som når medborgarna och på vilket sätt den sociala verkligheten byggs upp.

En av de synligaste förändringarna på 2000-talet har varit att portvaktsmakten inom de traditionella nyhetsmedierna – radio, TV, pressen – märkbart har försvagats. Uppgången för internet och de sociala medierna har ökat antalet tillgängliga informationskanaler och decentraliserat portvaktsmakten. Det har också skett en stor förändring i allmänhetens roll. De som tar emot information har också blivit personer som eventuellt producerar information, redigerar, kommenterar, gillar och följer.

En decentralisering av makten är dock bara en del av historien. De viktigaste plattformsbolagen, såsom Facebook, Google och Twitter, har vuxit till globala jättar, portvakter i den digitala tidseran. Deras portvaktsställning eller -mekanismer är dock inte likadana som de traditionella nyhetsmediernas. Plattformsbolagen producerar inte själva innehåll, utan gallrar, kanaliserar och delar information med hjälp av automatiserade processer. Det kuraterande som tidigare har utförts av individer och journalisters yrkesgrupper har i allt större omfattning överförts till en era med gallringar utförda av algoritmer.

Den tekniska utvecklingen har inte endast medfört en omvälvning av portvaktsfunktionens mekanismer och processer, utan har även ändrat förståelsen för portvaktsfunktionen. Den tanke som de traditionella massmedierna i stor omfattning har anammat om att portvaktsfunktionen har en samhällelig ansvarsuppgift – som försvarare av sanningsenlighet och tillförlitlighet – har åtminstone inte tills vidare slagit igenom i plattformsjättarnas etos. De har tvärtom i sin logik avstått från att maximera vinsten och nöjt sig med att endast reagera på problemen när de uppstår.

Med tanke på den kraftiga regleringen av de nationella medierna i Norden och den kommunikationspolitiska styrningen medför den globala karaktären hos plattformsbolagens verksamhet en ny slags utmaning som verkar ha lamslagit de nationella beslutsfattarna. En viktig fråga är på vilket sätt portvaktsfunktionen som stärker demokratin kan stödjas i en situation där möjligheterna för en nationell reglering är begränsade. EU:s omfattande datalagstiftningspaket uppfyller ett behov, men med tanke på traditionen inom den nordiska medieregleringen är ett perspektiv som enbart omfattar risker och förebyggande av skador snävt.

Portvaktsfunktionen håller på att ta sig olika uttryck inom såväl liberala demokratier som auktoritära länder. Kommunikationstekniken på 2000-talet erbjuder möjligheter att såväl främja demokrati som kuva medborgarnas rättigheter och informationsfrihet. I arbetspappret föreslås att EU, utöver en reglering av plattformsjättarna, behöver en klarare vision av hur starkt man är beredd att stödja en portvaktsfunktion som stärker demokratisk värderingar, både inom och utanför EU:s gränser. Vägen mot en hälsosammare informationsmiljö än den vi har idag lyckas sannolikt inte enbart genom att utveckla regleringen, utan förutsätter också ett förtydligande av de västerländska värderingarna och satsningar på den egna informationsinfrastrukturen.